Greeting?

Jag har ännu inte gråtit över morfar.
Över att han är död.
Jag är inte den personen som börjar gråta för sådana saker (däremot börjar det bränna bakom ögonlocken så fort någon säger att jag gör fel), men det känns ändå hemskt.
och just nu behöver jag gråta. Jag har jätteont i magen, och en klump stor som en handboll i halsen. Jag vill gråta, vill gråta bort allting, men det går inte.
Jag kan inte.
Jag måsdde dåligt idag över detta, så dåligt att jag var tvungen att gå ut ur klassrummet när vi hade tyska för att jag skulle kunna lugna ner mig.
Tyska som är det roligaste jag vet, och det enda stället där jag känner mig trygg.
Men det gick inte, men jag kunde inte gråta. Jag var på väg in i panikstadiet, men det gick inte att gråta.

Jag hoppas att jag kan gråta bort allting på lördag, jag hoppas att jag kan släppa allt då. Men det är ju inte säkert. Och vad gör jag då?