Die Deutschen

Idag var det påskafton och jag och tyskarna (som jag bara i förbigående berättat är här, så nu gör vi det officiellt; Bobby, Jule och Marc är här och hälsar på just nu, och de åker på torsdag) hälsade på Noel och Simon och åt mat, innan vi gick på påskmässan i Domkyrkan (Emme konfirmerades nämligen idag).

Bobby var ju redan en stor succé hos Noel, men idag tror jag även Jule och Marc gick hem med råge. Noel busade med alla, och hela tiden, och språkförbistringarna var inga problem alls eftersom han sällan väntade på ett svar, och jag hela tiden fanns där när det behövdes ett. Det var jättemysigt, och Noel var en ängel som alltid. Och högtiden till ära så dödade han oss, och väckte oss från de döda med hjälp av kramar, flera gånger om.
Efter det åkte vi hem till Lisen och tittade på film för att få tiden att gå. Mina, jag och IreneJim Carrey och Renee Zellwegger i huvudrollerna. Den var faktiskt jättemysig och alldeles lagom uppvärmning innan gudstjänsten som började klockan 11.

Påskmässan i Domkyrkan var väldigt mäktig, men det märktes att det nästan enbart var TROENDE människor som besökte den, till skillnad från till exempel midnattsmässan på julafton som nästan alla besöker (eller jag i alla fall). Jag kände mig mycket otroende när jag stod upp och alla de andra i kyrkan (utom Lisen och tyskarna) kunde typ hela bibeln utantill. Men det var en häftig upplevelse, för när man kom in i kyrkan var det bäckmörkt, och man visste inte riktigt var man skulle gå, men man fick ett programblad och ett ljus och sedan fick man leta sig fram. Emma hade reserverat platser på raden näst längst fram åt oss, så vi såg superbra. Det började helt mörk med bara ett enda ljus i hela kyrkan. Sedan efter en stund börjar någon trumma på bongotrummor och kören brister ut i sång, och ljusen som vi har i händerna tänds ett efter ett tills hela kyrkan var upplyst.
Det var coolt. Den här gudstjänsten var nog faktiskt dne coolaste jag har varit med om.