Tschüs, Auf Wiedersehen, Guten Nacht

Nu har tyskarna åkt igen.
En vecka går så snabbt.
Man hinner knappt börja innan den redan är över.

Det var underbart att ha dem här, och man kom plötsligt så mycket närmare dem. Nu var de bara tre stycken, och vi var visserligen några fler, men det var inte överdrivet och allting kändes bättre än i höstas.

Förutom avskedet.

Marc åkte redan i tisdags, eftersom han skulle på någon koncert igår eller när det var, så de två senaste dagarna har det bara varit Bobby och Jule här. Pappa var snäll och skjutsade Bobby och Jule till Skavsta och jag och Emma hängde med, och hela resan upp, och hela tiden på flygplatsen var vi helt knäpptysta. Sa inte ett ljud. Utan var istället jätteledsna inombords och försökte se någonting bra i situationen.
Sedan skulle de åka och då brast det totalt. Jag och Emma och Jule stårtjöt alla tre och vi stod alla fyra och kramades i flera minuter.
Usch, det var hemskt. Att åka ifrån Murrhardt i höstas var ingenting i jämförelse med hur jag grät nu. Så vi kramades och lovade att ses snart, och kramades lite till och sedan var de borta.

Och allt var plötsligt tyst.