No man is an Island

Det finns ingenting som just nu kan få mig att känna mig lycklig. Allting är bara ett enda stort virrvarr av känslor, av tankar, av saker, av händeler, av allt som någonsin skulle kunna komma att tänkas på.
Jag känner mig som en ensam människa mitt i ett hav av orelevanta saker. Jag ser att där, långt borta finns det ordning och reda och relevans framför allt, men inte här. Där jag är kan man bara urskilja små saker som är helt oviktiga, och jag behöver ett STOPP
Och jag behöver det framför allt nu.
Jag behöver ta tag i mig själv, ruska om och sedan fatta att det här går inte. Just nu går jag på högvarv, högsta växeln är i dygnet runt. Jag kan inte sova, inte tänka, inte koncentrera mig, ingenting. Men trots detta högvarv händer ingenting. Jag får ingenting gjort. Allt det som jag bestämmer mig för att göra försvinner i långa loppet och blir oviktigt. Istället handlar det om en massa andra saker som tydligen är viktigare eftersom jag sysslar med dem istället.
För att det finns ingen ork att göra någonting annat.