Ich habe mein Schpätzlebestick zu spät beställt

Och så var de borta.
Det var jättejobbigt att säga hejdå, för man visste att man snart skulle ses igen, men det skulle ändå inte vara samma sak. Aldrig någonsin. För nästa gång skulle vara i Tyskland, på andra villkor. Uwaaaa!
Jag grät inte, men det var nära. Särskilt när de andra grät! Emma och Tineska (som jag kan förstå, eftersom hon inte ska få se dem igen!), Dani, Nico och Nedde. Det var jobbigt...
Jag trodde att jag var intälld på att de skulle åka, att jag var okej med det, eftersom jag har tänkt på det sedan i torsdags mer eller mindre. Men jag misstog mig kopiöst.
Men det är så det är. Nu ska vi inte tjata mer om det utan istället får vi titta framåt.
Jag får träffa dem om tre veckor och tre dagar igen!
Det var vad jag och Dani intalade oss.