Beröm är den bästa huvudkudden

Så mysigt det är att få beröm från det mest oväntade hållet, för någonting jag skrev för flera månader sedan. För någonting som jag helt och hållet glömt bort. Det underbaraste jag vet är när människor bara helt apropå ingenting kommer fram till mig och säger att jag är jätteduktig, för då anar jag det alltid som minst. Att överhuvudtaget få kommentarer och bekräftelse på mitt skrivande istället för vad som är skrivet gör mig alltid varm i hjärtat. Man svävar då en bit ovanför marken och det finns ingenting i världen som verkligen kan få en och ramla ner just då.

Jag bloggar för att få bekräftelse. Jag bloggar för att jag tycker det är kul. Jag bloggar för att få ur mig allt jag känner. Jag bloggar för att det är det som får mig att må bäst.

Egentligen bloggar jag kanske mest för att jag kan, för att det är så enkelt att bara haspla ur mig någonting som jag känner är viktigt. Eller inte ens är viktigt eller intressant alls, bara för att jag ska få skriva.
Jag är addicted, definitivt och jag undrar hur jag ska överleva sommaren utan dator. Inte för att jag skriver ens hälften så mycket som jag skrev för ett år sedan när sommarlovet kom, utan för att det känns viktigare att skriva numer, eftersom jag vet att jag når ut på ett annat sätt. Det är så många fler som läser och det är kul att känna sig bevakad, till viss del. För det är också en inramning.
Jag kan nämligen inte skriva lika fritt längre, för nu är det fler som läser. jag kan inte skriva exakt precis hur jag vill för då kan det bli fel.
Det är inramande, man samtidigt roligt och utmanande. För nu kan jag skriva till personer på ett helt annat sätt, eftersom jag vet att de kommer läsa (som förra inlägget, som inte hade blivit till om inte Jessi och Hanna läste, det skulle inte alls ha varit lika kul).
Man kan liksom leka mer med språket när man blir läst, det får en annan nyans, man kan leka mer med personerna som läser, och man kan framför allt inkludera sig själv mer.
Jag vet inte om jag bara tror att det är så, eller om någon annan har märkt det, men det lyser allt mer igenom vem JAG är, vad jag har för drömmar, vad jag tycker.
Och en blogg utan en intressant bloggare, är inte intressant. De som läser min blogg regelbundet måste väl med andra ord tycka att jag är intressant.
Oj.