Natt (som det står på min kom-ihåg-lista)

Jag tog halvtvå-tåget hem, vilket är det sista för natten, och för en gångs skull var det lite spännande. Fem personer hade missat att gå av i Linköping, varenda person jag såg (utom den söta killen som satte sig ner bredvid mig) var så fulla så det såg ut som de skulle ramla ihop när som helst, så som de ragglade, väktarna stod hos tågvärden hela vägen från Linköping-Mantorp. I Vikingstad sa den ena till den andra, det är bråk därborta och pekade mot den bakre delen av tåget, men det enda de gjorde var att öppna dörrarna mellan vagnarna och stå och titta i tre minuter innan de stängde dörrarna igen och återgick till att prata med tågvärden.
Jag var glad när jag äntligen fick stiga av i Mantorp igen.
Sedan gick jag hem med musik på mobilen (jag hade inga hörlurar) genom Mantorp. Det var mörkt och stilla och det enda som hördes var min mobiltelefon. Det var mysigt.
När jag var nästan hemma började en av mina absoluta favoritlåtar med Winnerbäck; Jag fattar ingenting. Och när jag svängde runt hörnet och in på min gata såg jag min far stå och vänta på mig (alternativt röka en cigarett) och jag kände mig lycklig. Det var en lyckad dag.
Underbart.