Günther är inte kul

Idag var första skoldagen på en och en halv vecka för mig, första riktiga lektionsdagen på över två, och det var faktiskt skönt.
Samtidigt som det är jättejobbigt.
Enda sedan jag gick i sjuan har min hjärna tagit sommarlov någon gång i april varje vår. Så även detta år. Det tillsammans med att morfar dog och att den här våran varit allmänt olycksdrabbad har gjort att jag inte orkat göra ett enda dugg. Jag har fem inlämningsuppgifter som borde skrivas klart innan sommaruppehållet, en av dem MÅSTE jag skriva klart den här veckan för på fredag sätts mina betyg.
Så jag har panik nu. Men med en hjärna som går på halvfart är det svårt att göra någonting alls. Jag försökte sätta mig ner med den idag när jag kom hem ifrån skolan, men det fanns ju en anledning till att den inte blivit gjord tidigare, den är jättesvår, vilket gör att eftersom jag inte är på topp, inte ens i närheten av på topp, så klarar jag inte av det.
Men det känns som morfar inte går att ha som en ursäkt längre, och jag tror inte ens att han är anledningen.
Anledningen ligger nog mer i att jag är lat, och inte har någon strukturerad pluggteknik, och att jag är lat. Och någon konstig bakomliggande orsak som jag inte har kommit på än.
Skoltrött kanske...

AHHH! Jag orkar inte !!!