Morgon (som det står på min kom-ihåg-lista)

I morse försov jag mig.
Vilket betydde att jag var tvungen att, på en halvtimme, sätta på mig kläder, sminka mig, äta frukost, packa i ordning min handväska, cykla till tåget, ta tåget till Vikingstad och gå till farmor och farfar.
Jag hann kan jag ju bara påpeka.
Farfar fyllde 72 år igår (yäy), och jag ville fira honom lite grann innan jag skulle åka vidare.
Han är expert på att ge en dåligt samvete. Det första han sa när jag kom var att han hade setat och väntat hela dagen igår på att vi skulle komma, som om vi hade lovat det, och som om han var helt ensam hela dagen och inte hade någon alls.
Jag vet att han bara skämtar och att han tycker att det är kul, men jag får dåligt samvete av sånt. Jättedåligt. Jag klarar inte av när någon säger så, och framför allt inte när de ältar det resten av dagen. Jag älskar min farfar, massor. Men jag blir ledsen, och han förstår inte det.

Noel och Simon kom till farmor och farfar också, och jag och Simon sprang runt och sparkade boll, hoppade över staket, tittade på massor av roliga saker i garaget och hjälpte Anci att bära grenar. Vi var jätteduktiga.