Omas über alles<3

Jag pratade med mormor på telefon idag och det var supermysigt. Jag ringde eftersom jag i onsdags kom fram till att jag äger alldeles för få klänningar! Jag kände att jag väldigt gärna ville ha på mig en klänning på torsdagen och började tänka över vilka som skulle kunna passa.
Och jag kom inte på en enda! Sedan försökte jag se om jag hade några tjocka strumpbyxor som jag skulle kunna ha eller en långärmad tröja.
Nej inte det heller.
Men sedan i onsdags kväll kom jag på en klänning så den hade jag sedan på mig på torsdagen. Tillsammans med en pyamaströja och mina gamla stumpbyxor (storlek 150) och mors strumpbyxor (storlek 44/46)
Men faktum kvarstår, jag har alldeles för få klänningar! Men det var tydligen ingen nyhet för mormor fick jag höra. "Det kan jag mycket väl tänka mig" sa hon när jag berättade det för henne. Jag har väl aldrig riktigt varit klänningstypen, som nu kanske kan förstå om senaste gången jag behövde tjocka strumpbyxor var på lågstadiet.
Men mormor ska i alla fall sy en klänning till mig lovade hon. Jag är glad:) Jag har faktiskt hittat ett mönster som jag skulle kunna tänka mig dessutom, så det känns bra.
Wiiih! Nu ska jag få en vinterklänning.

Dessutom var det väldigt trevligt att prata med mormor, fick mig att tänka på annat, så vi pratade på i säkert en timme om absolut ingenting alls. Gick igenom vad som hände i våra liv just för tillfället. Det är nog första gången som jag riktigt pratade med mormor.
Och det var betydligt mycket roligare än att plugga.