Tunnelseende

Det är svårt att få till den där lite hemska men samtidigt mysiga känslan på min blogg som borde infinna sig när man ser den här bilden. Den känslan som jag får så fort som jag ser den.
Det finns så många minnen som kommer upp, så mycket jag känner när jag ser den. Lugn och saknad framför allt. Bilden representerar hem för mig, och det låter väl lite tragiskt kanske. En kal och tom tunnel, men det har nog inte så mycket med bilden att göra egentligen, och samtidigt har det allt med bilden att göra.

Mantorps tågstation på kvällen, mitt i natten, klockan är nog kvart i två tror jag när just den här bilden tas. Suddig och samtidigt väldigt mild. Den är som den ska vara. Och nu har jag lyckats kvantitera ihop ett till inlägg om absoult ingenting.