Life is like a box of chocolates, you never know what you're gonna get

Jag har sett en film idag.
En film om en man som inte hade några gränser.
Inga kval.
Inga tvivel på sig själv.
Det han bestämde sig för att göra, gjorde han.
Och ingen och inget kunde komma i hans väg och få hans drömmar att gå i kras.
Han borde ha haft det jobbigt; han var inte lika bra som alla andra, han var inte lika snygg som alla andra, han var inte lika världsvan. Men det visste han ingenting om, för han levde i sin lilla värld, där ingen kunde få honom att vika undan. För han var lika bra som alla andra, han hade samma rättigheter och samma möjligheter som vilken annan människa som helst.
Och han lyckades utöver förväntan.
Men han brydde sig inte om vad han lyckades åstadkomma, för det enda i livet som betyder något för honom var tre personer:
Momma, Jenny och Bubba.
Han är från och med idag min största idol, och jag skulle vilja byta liv med honom vilken dag som helst. Inte för personerna han fick träffa, inte för allt det han fick uppleva, utan för att hans syn på livet är exakt den som man borde ha.

Jag ska börja fiska räkor. Jag har bara varit på en båt en gång tidigare i mitt liv, jag har aldrig fiskat räkor förut, men jag lovade Bubba, och det löftet tänker jag hålla.

His name is Forrest, Forrest Gump.


Jag såg en annan film innan jag såg Forrest Gump, en film om omöjlig kärlek, om att leva upp till andras förväntningar, om drömmar och känslor. Om att hitta omvägar runt problem för att kunna göra det man vill. En film med olyckligt slut, men så vackert att man gråter av glädje.
Jag såg Shakespeare inlove och blev alldeles varm i hela kroppen.