23 april 2007

De tre F'en

För ett år sedan var allting som vanligt.
Förra våren gick man fortfarande i samma hjulspår.
Trampade.
Ville bort.
Ingenting ändrades.
Alla var som alla andra.
Ingen stack ut.

Sedan kom sommaren.
Alla stack iväg.
Skingrades för vinden.
Och jag stod ensam kvar och trampade.
Ville vidare.
Ville våga.
Men stod ändå kvar på samma plats.

Sedan kom hösten.
Ny skola.
Ny ångest.
Nytt ansvar.
Och jag stod mitt i och visste inte vart jag ville.
Vad jag ville.
När jag ville.

Men så kom man in i det.
Och allting ändrades.
Allting hamnade i ett nytt ljus när man förstod att inget var som förut.
Allting var annorlunda.
Man fick sticka ut.
Man skulle vara sig själv.
Hjulspåren var borta.
Allting var nytt.

Och plötsligt log världen mot mig igen.
Borta var ångesten över nya ting.
Borta var frustrationen över att inte passa in.
Borta var allt som innan varit.
För nu var högstadiet historia.
Och gymnasiet stod för dörren.
Förändring
Förhoppning
Frihet
Och allting kändes bara underbart

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är de där jag är så rädd för! Jag vill men samtidigt vill jag inte. Jag är så rädd Emma! Snälla rädda mej!

Emma sa...

Jag kan inte rädda dig. Du måste gå vidare.
Men det är inge problem när man väl kommit in i det. Det finns ingen chans att jag vill tillbaka till högstadiet nu. Inte för två ögonblick.