"Emma, Julia och Sara, det var ni som fick mig att orka gå till jobbet alla dessa tre åren. De som fick mig att kämpa vidare. Ljusglimtarna. Tack."

Jag har just skickat iväg ett två sidor långt mail till min förra svensklärare där jag frågar hur hon mår och berättar om hur jag har det på gymnasiet.
Och det kändes jättebra.
Jag har verkligen saknat henne något enormt och det var hon som fick mig att inse att jag hade talang när det gäller att skriva.
Det var också hon som var på väg att ta tjänstledigt på grund av vår klass när vi gick i sjuan. Vi var inte snälla mot henne alls, vi var inte snälla mot någon lärare överhuvudtaget.
Hon var också den lärare som gav mig mitt första MVG.
Svenska. Hösten -05.
Det var länge sen.
Och jag saknar henne.
Så nu har jag skickat ett mail, där jag även bifogade en novell som jag skrivit.
Jag hoppas hon gillar den, jag gör det.
Och det kändes skönt att kontakta henne.
Väldigt skönt.