Jag är glad

Jag har precis tittat klart på Private Practice, och jag är glad.
Det var en serie som gör mig glad.
Den andas Grey's Anatomy rakt igenom, och det märks verkligen att det är skaparna bakom Grey's som har gjort den, men samtidigt känns den så mycket mer lovande.
Det är en serie jag kommer fortsätta följa, och det känns precis som efter första programmet av Heroes, bara rakt det motsatta.
Jag har aldrig blivit lycklig av Heroes, det är bara enormt välskapat och beroendeframkallande.
Private Practice gjorde mig glad.

Om det inte redan framgått, så är jag glad nu. Idag har jag skrivit nästan hela min rapport om självförverkligande, jag har skrivit fem sidor på en helt ny idé om min fantasyvärld, jag har skrivit om alla karaktärsbeskrivningarna till originalidén, och jag har hittat en ny TV-serie som jag kan följa. Och jag har dessutom tittat på Stormbreaker som är mycket mysig och alldeles lagom vuxen, och ändrat den svenska Wikipediasidan om ungdomsspionserien (som innan, seriöst, sög)
Jag har faktiskt all anledning att vara glad, för huvudvärken är i princip bortflugen.

Nu ska jag lägga ifrån mig mina glasögon, ta av mig min underbara mysiga målvaktströja (som jag borde lämnat tillbaka ages ago, men det blev aldrig av, så nu har jag två och ingen har hittills frågat efter dem) och gå och lägga mig i sängen och läsa den underbara Draco/Hermione-fanfic som jag just nu påbörjat.
Åh, jag är nörd, and I am proud of it!