Mysdag inför the big B

Vi vet vad vi ska jobba med i Brighton nu.
Vi vet vem vi ska bo med.
Vi hade en mysdag idag när vi gick igenom saker och ting.
Jobb, hur vi känner, vad vi vill att andra ska göra.
Sådana saker.
Jag ska jobba på The Red Cross, med administration. För två år sedan satt eleverna i receptionen och tog emot samtal. Liiiiite skrämmande. Men jag ska ta det som det kommer ha jag tänkt, jobbet är inte det viktiga. Jag intalar mig det i alla fall.

Vi målade kroki också, -ish. Vi målade av varandra, utan krav på prestation, men med kläderna på.
Jag målade av Malin, Malin målade av mig.
Vi målade med fötterna.
Det var jättekul!:)
Och jag ska sätta upp Emem på väggen, för det ser faktiskt ut som jag, -ish. Det är det första porträttet någon målat av mig. Och även om min kreation inte såg ut som Malini, så såg de ut i alla fall.
Det var avslappnade.

Inte lika viktigt plötsligt

Jag träffade Jessica idag, för första gången sedan i våras.
JAG SAKNAR MINA TREOR!
Det blir aldrig samma sak om man inte träffas i skolan varje dag, plötsligt försvinner de bort.
Jag är kvar nu.
Jag spontanträffade Maya också, vilket också var första gången sedan i våras.
Varför försvinner folk? Varför träffas man inte lika ofta?

Jag och Jessica sa att vi skulle träffas snart, kanske ta en fika, eller bara umgås. Det kommer dröja länge innan det händer.
Det brukar bli så.
Men jag vill nu!
Saker och ting blir aldrig som man tänkt sig.
Det är synd.

Emem och Tonks på nya äventyr

Psst.
Jag har nu skaffat en "bilddagbok".
Ha inte för stora förhoppningar, den är bara liten. Jag vet inte om det kommer att gå.
Men nu finns den där i alla fall, bara att glutta in på och kika runt lite.

Kan ju samtidigt flasha lite med min andra blogg (eller tredje blir det väl nu, med fotobloggen), där jag publicerar mina noveller.
Jag har hittills bara lagt upp en sedan jag startade den, funderade på att lägga upp en i månaden från början.
Det blev inte så, får se om jag orkar någon dag snart.
Blinkblink.

Överprestera

Paralympics är väldigt underhållande tycker jag.
Mycket roligare än OS.
Tänk dig att simma när du inte har någonting annat än en arm. Inga ben, och bara en arm.
Eller springa 800meter utan att kunna se.
Det är riktigt imponerande.
Och Sverige är ju bra för en gångs skull.
I väldigt mycket.
Det är bara synd att det aldrig visas på TV.

Sunny Sundays

Idag har jag varit hos farmor och farfar.
Farmor behövde en lektion i mobilhanterande, och jag hade lovat henne att jag skulle undervisa. Så vi satt en stor del av förmiddagen och lärde in hur man ringer, hur man svarar, hur man skickar SMS, hur man skickar MMS (coolt), hur man tar bilder, och lite var alla funktioner finns.
Det var mycket trevligt. Det är underbart att umgås med äldre människor, inte bara för att de har väldigt mycket att berätta om, ett helt liv, utan också för att det blir avslappnat på ett helt annat sätt. Jag försöker hälsa på farmor och farfar så mycket jag bara kan, även om det inte blir så ofta ändå.
Jag tog många bilder också, och jag funderar på om jag ska starta en fotoblogg vid sidan av den här, eftersom jag numer ratar Bilddagboken, och inte vill bombardera den här bloggen med bilder (eftersom detta inte är en fotoblogg). Jag tog väldigt många fina bilder idag, på människor jag tycker om. Trollfamiljen kom nämligen också dit framemot eftermiddagen. Vi fikade (med mina nybakade, goda bullar som Noel sa var jättegoda, och som Simon åt upp nästan hela av), och dansade, spelade piano och så var det TV-program på TVn också.

Farfar var dessutom glad och pigg för en gångs skull. Underbara älskade farfar. Igår hade farmor och farfar varit i Vena (där farfar är född och uppvuxen, där farmor undervisade - där de en gång för länge sedan träffades och inledde min framtid) och firat 50 års jubileum av skolan som farmor undervisade på som nyexaminerad lärarinna. Det hade tydligen varit väldigt trevligt, och det var intressant att lyssna på när de berättade om livet på den tiden. Farfar berättade om gamla "flammor" och älskarinnor som han haft och träffat på igår, farmor om hur de två träffats och om gamla elever. Det var jättemysigt.

Älskade farmor

"Vad tar du kort på nu?"
"Dina händer."
"Nej usch, varför då? De som är så fula."
"Jag tycker inte det."
"De är ju alldeles gamla och ser inte alls ut som de brukade."
"Jag tycker att de är vackra."

Valkampanj inför valet av ny snäck-president

För fyra år sedan skrev jag en text mitt i natten om syrsor som drack te i grannens häck.
Jag kunde i sova, och gick då ut på balkongen för att få luft. Nerifrån häcken kom det det ena höga gnisslandet efter det andra, och när den första syrsan slutat började nästa. Det lät som ett sällskap tanter som kacklade i mun på varandra.
Jag gick in, och skrev ihop en text om händelsen på kanske fem minuter, en text som jag än idag kan tycka är lite smårolig.

Igår kväll var det så dags igen. Men den här gången var det inga syrsor.
På väg hem ifrån tåget såg jag till min förvåning hur tusentals små snäckor hade krälat sig in på trottoaren. Jag har aldrig någinsin sett så många snäckor förut i mitt liv, och jag fick akta mig noga för att jag inte skulle trampa ihjäl dem, vilket jag nog lyckades göra ändå.
Det kändes som snäckorna var på väg någonstans, till ett möte of some sort. Det kanske var dags för det årliga snäck-konventet, eller så kanske det var snäck-val. I vilket fall som helst kryllade det av dem. De är ju inte lika högljudda som syrsorna, men de står och agerar efter någonting som jag tycker är väldigt klokt:
Bara för att det tar lång tid att nå målet, betyder inte det att målet är mindre värd. Man ser bara mer av själva resan.

Bullar

Jag hade bakat bullar, och kände att man var ju tvungen att smaka på dem innan man la ner alla i påsen.
Egentligen skulle de ha gjorts igår natt, så att Johan kunde få några stycken, som tack för hjälpen med att bota Albert. Då hade vi ingen jäst hemma.
Jag åkte och köpte jäst, och bullar blev resultatet.
Förutom att bullarna måste smakas innan de påsas, så kände jag ett stooort behov av att dricka te också.
Kanske att jag tog i litegrann när jag tog en hel kanna, men samtidigt ville jag att den första bilden jag tog som skulle upp på min blogg med min nya kamera var tvungen att innehålla en tehuva (det där kom jag på precis nu, jag kände egentligen bara för att använda tehuvan, utan någon bakomliggande orsak).
Så här har ni då ett bildbevis för att jag faktiskt är uppe mitt i natten och bakar bullar.
Det finns viktigare saker att göra, bättre sätt att spendera nätter, men just inatt bakade jag bullar till farmor. Och just i natt kände jag för att dricka te halv tre.

Vem tror att jag kommer somna innan fem?
Det är grönt te, och jag är jättetrött. Det är nog inga problem alls.

Schneckenudel

Vem ställer sig och bakar bullar mitt i natten?
Emem räcker sakta, lite generat, upp handen.

Grabbigt

Idag har varit en riktig ordentlig grabbdag.
Först så var ju då träningen inställd i morse, eftersom herr- och damlaget hade lagt in ett träningsläger (utan att informera någon), så istället följde jag med Alexander och två av hans kompisar in till Linköping. De skulle till Musikbörsen först och sedan drog vi ut till Tornby. liksom resten av Linköping med omnejd.

Det är en helt annan sak att gå i affärer med killar än med tjejer. Killar har nämligen gjort upp ett schema i förväg hur de ska göra, och sedan följer de det där schemat till punkt och pricka. Först Stadium, sedan Dressman, sedan spelaffären, sedan teknikmagasinet, sedan mat, och så var det klart, och dags för avfärd igen.
Det var faktiskt riktigt mysigt.
En snabb lunch med grabbsen på Kikkobar (SUSHI!!!) och sedan bar det av ut till Ryd och Johan. Där lyckades jag gå till fel hus (vilket inte alls är konstigt, eftersom de alla ser likadana ut!) men det redde ut sig till slut.
Där fick Albert hela sitt minne förstört och borta, och vi återupplivade honom. Nu är han jättemycket snabbare, och efter att Johan gjort rent fläktsystemet så låter han inte heller någonting alls! En riktig räddare i nöden är vad han är, min käre bror.
Där fick jag också mat, kycklingsallad, och vi tittade på en mycket enerverande film som jag mest bara tyckte var extremt jobbig. Johan brukar reta mig för mina små utbrott och de ljud jag har för mig när vi tittar på film ("Men åh" "Varför?" "AH!" "Meh smart!" "Neeej!!" "Ja men gå och dö du. NU!" "Idiooot!"), och idag var det fler av dem. Jga vet inte ens vad filmen hette faktiskt.
Men det har varit en väldigt mysig dag (JAG MÅSTE HITTA ETT ANNAT ORD SOM BESKRIVER MIN DAG!), men jag har inte sagt så mycket. Jag har mer bara lyssnat på vad andra har haft att säga. Inte för att det direkt är någonting ovanligt, men idag hade det känts skönt att prata lite mer. Men det gjorde jag inte. Istället lät jag andra prata, svarade på tilltal, och hade det jättebra.

Debuternas kväll

Knytkalas.
Trevligt folk.
Bara tjejer.
Massor med mat.
Det kan göra en kväll det.
Igår hade jag, Emme och Malini fixat knytkalas här hemma hos mig för ungefär hälften av klassen. Dock hade vi varit ute i rätt ogod tid (dagen innan) så bara hälften hade tid att komma.
Men det var jättemysigt ändå. Och mycket mat blev det över.
Vi spelade RappaKalja en stund, vi pratade om det mesta, vi åt supergod paj som Annie lagat till (hennes första paj någonsin), vi skrattade massor, vi försökte hjälpa en velig Elle med fotbollsproblem, och vi lyssnade på UNDERBAR bakgrundmusik (Beatles, och senare Dr. Hook). Den första valde vi och den andra bytte den intelligenta stereon till själv när den första tagit slut. Mycket bra val tycker jag.
Hade kanske trott att de sista skulle gå hem runt 9 kanske, halv 10 max. Hade inte tänkt att det skulle bli så sent alls. Vi skulle ju bara träffas lite.
Jag vinkade av Mia vid tåget kvart över tolv, och då hade Malini, Elle och Annie Preciiis åkt hem innan.
Den var en lyckad kväll, alla tyckte det, och jag blev lite av med min rädsla att bjuda hem folk tror jag. Det kändes bra igår i alla fall.
Det kändes bra...

Insightful

Men jag har kommit fram till en sak i alla fall.
En bra kamera gör ingen bra fotograf,
en bra fotograf kan däremot göra mycket med en bra kamera.

bidi, Ktch

Ikväll har det låtit bidi, Ktch.
bidi, Ktch.
bidi, Ktch.
bidi, Ktch.
Hela kvällen.
Min Nikon D60 som jag Quite Spontaneously, köpte i tisdags kväll, arrived this eavning!
Och hon är jättefiiiiiin! Verkligen jätte jätte jätte fiiiin! Jag är kär.
Och det är en hon också! Min första kvinnliga apparat (eh?). Hon heter Tonks, men Tonks är ju rätt så mycket en pojkflicka. Hon heter ju såklart Nymphadora i förnamn, men det vill hon helst inte bli kallad.
Så hon heter Tonks.

Nu, idag, ikväll, har jag tagit kort på massor med olika saker. Jag tog kort på blommor, jag tog kort på Bamse, jag tog kort på tidningsutklipp, jag tog kort på bordsben, jag tog kort på Systeryster, jag tog kort på pappa, jag tog fler kort på Bamse, jag tog kort på mami, jag tog kort på lampor, jag tog kort på Albert, jag tog kort på skåp, jag tog kort på speglar, jag tog kort på allt som stod stilla länge nog.
Jag har tagit massor med kort.
Jag är jättenöjd.

Nu vill jag ut och fotografera den riktiga världen snart.

Dag på stan

Idag har jag varit på stan med Malin Söt, och vi hade det verkligen jättemysigt.
Vi gick först runt på stan lite, och fixade lite ärenden, typ köpa massor med filmer på stället där man får 5 filmer för 100 kr (jag köpte så klart 10, Emem kan ju inte hålla i pengarna), gå till Indiska och bli KÄR i världens finaste jacka! Verkligen ultrasuperkär. Men jag lägger inte 800 på en jacka (6000 för en kamera, inga problem. 2000 för en mobil, inga problem, men kläder får inte kosta något. Så är det.) Men jag blev kär så jag nästan dog. Jag hatar att prata om kläder, och jag hatar att läsa bloggar om kläder och mode, och eftersom detta inte är en sådan blogg, lämnar vi nu Indiska, och fortsätter neråt gatan (först måste jag bara säga att jag hittade ett par snickarbyxor där också. FATTA! Snickarbyxor! Dem vill jag ha...)
Födelsedagspresent till en väldigt söt 16-åring lyckades jag också hitta, vilket gör att ungefär halva presenten till Kookie nu är klar. Jag börjar dock bli lite orolig över att jag inte ska hinna klart i tid... Men jag får helt enkelt ta mig tid.
Till slut hamnade vi i alla fall på Linds café och fick ta det lugnt en stund, och faktiskt göra det vi träffades för att göra, nämligen lägga upp träningen till på lördag.
Jag tycker om min Malin:)

Quite Spontaneous

Jag är ingen spontan person, jag har aldrig gjort mig känd för att göra spontana saker, jag håller mig till det jag kan, och gör det jag gjort förut. Inget förhastat. Tänker efter i flera timmar.
Dock inte idag.
Eller igår rättare sagt.
Igår var jag plötsligt jättespontan.
Plötsligt hade jag köpt en kamera!
Plötsligt var 6000 kr borta från mitt konto.
Plötsligt hade jag gjort det mest spontana i hela mitt liv.
Quite Spontaneous.

Konstiga ljud, konstigt humör

AAAAAAAAAAAHHHHHHHH!!!!!!!!!
OOOOOOOOIIIIIIIIHHH!!!!!!!!!!

Det är allt jag har att säga for now.

Heard on MSN

Just som jag trodde att jag skulle vara tvungen att låta Albert få som han vill och avliva honom, kommer Bror som en räddande ängel och säger att han kan hjälpa till.
Terapi och sådant för datorer, han kan sådant. "Blåsa" kallas det visst på datanördspråk, ett ord som Johan tyckte var mäkta coolt att jag kan.
Och Alexander klarade visst teorin också idag. En lättnadens suck för honom, lite mer panik för mig. Han är ju tre månader yngre än jag. Borde inte jag redan ha körkort i så fall?
Kai tror att jag överreagerar mina rädslor över kärleken. Att det nog inte är någonting att oroa sig för, utan att det bara är falskt alarm.
Och Simon, han är tydligen maffia, så där måste jag ta det extra försiktigt nu, ett felsteg, en fel kommentar, och pang bom tydligen.
Det vill man inte vara med om, så jag får sköta mina kort rätt nu i framtiden. Ingen förvarning.
Bara pang bom.

My future self and I

Idag har jag kommit fram till hur jag vill att min framtida dotter ska se ut.

Nämligen såhär. Visst kan hon utan tvekan heta Saga?

Idag är en bra dag.

Hogwarts here I come

Idag är det den 1 september.
Med andra ord så lämnar Hogwartsexpressen Kings Cross Platform 9 3/4 exakt... nu.

Där skulle jag vilja va.
I och för sig är jag för gammal nu, mitt sista år var det föregående, men ändå. Jag vill verkligen åka!
Och Hogwarts finns visst på riktigt!

Istället för att sitta på Hogwartsexpressen med chokladgrodor och Berty Bott's every flavoured Beans har jag istället väldigt väldigt väldigt ont utefter hela ryggen ner till knäna. Jag kan inte stå, inte sitta, inte ligga, inte gå, inte springa. Jag kan inte göra någonting alls.
Aj.

Mormors bullar

Jag har bakat kanelbullar idag, mormors kanelbullar.
Jag blev jättesugen på det när jag satt och skrev Application letter till jobben i Brighton. Så när jag var klar blev det bullbak.
Däremot så lyckades jag göra helt och hållet fel, och mixade alla ingeredienserna totalkonstigt, men resultatet blev i alla fall 58 st små fina bullar med pärlsocker på, som smakade super.
Jag tror jag ska gå ner och sno en till faktiskt.

Ett val

Jag klippte av Winnerbäck-bandet från handleden idag.
Det känns hemskt.
Inte att bandet i sig är borta, utan för att bandet stod för något. Det stod inte för att oh wow jag var på Winnerbäck och köade i flera timmar för att få det här bandet. Den stod inte alls för det, utan för mig stod det för ett val jag gjorde. Ett val som väldigt många verkar tycka är konstigt.
Jag tycker att det är glasklart.
Jag hade chansen att stå bland de 800 längst fram och titta på Winnerbäck.
Jag valde att istället spendera konserten med tre coola människor.
Jag hörde lika bra där långt långt bak. Det var lika stort tryck där bak som dr långt fram.
Det var som att vara på en annan konsert än om jag hade stått där långt fram.
En bättre och mer extasfylld konsert.
En konsert är alltid bättre om man spenderar den med roliga människor.

Music to my ears

Idag har jag varit lite olaglig. Men jag har hittat väldigt mycket bra musik också.
Och 4GB försvinner snabbare än man hinner säga Winnerbäck. Däremot har jag nu sett att min musiksmak ändrats lite sedan mitt musikbibliotek började byggas upp och formas. Det var nu länge sedan Good Charlotte lades på hyllan, men nostalgifeelingen är inte högre än när jag hör dem. Ungefär i samma veva som Good Charlotte försvann dök Winnerbäck upp. Minns inte om han var anledningen, eller om de bara råkade befinna sig på olika våglängd vid samma tillfälle. Jag har inte lyssnat på Dublin Fair på jättelänge, utan de har bytts ut mot Hello Saferide och Anna Järvinen. Håkan ligger där, med Gårdakvarnar och skit som var den första låt jag verkligen lyssnade på. The Killers har gått upp och ner. Ibland är det hela tiden, ibland absolut inte alls. Just nu är det ibland. Här ligger all tysk musik jag laddade hem i våras, och som spelades frekvent under två veckor. Oj, nu sprang vi på Depeche Mode som jag lyssnade på i nian men aldrig mer. Och framför allt inte efter att mitt musikbibliotek kraschade och jag var tvungen att bygga upp det igen. Där finns Tom Jones, Toyah, Cat Stevens och Josh Groban, som inte har så mycket mer gemensamt än Trollfamiljen. Där ligger Billie the Vision and the Dancers som bara var något odefinierbart innan jag hörde dem live. Det finns ny musik också, som JayMay som jag hörde för första gången förra veckan, eller Marit Bergman som jag aldrig lyssnat på innan jag laddade ner henne. Jag kan se skiftningarna, jag kan se när jag var influerad av vem, och så kan man ta a trip down the memory lane, och minnas, kännas, influeras och nostalgiseras.
Jag har en hel mapp som heter Övrigt Material, som innehåller all den musik jag lyssnade på innan jag började lyssna på någonting alls. Där kan jag gå in och botanisera. Det är mest musik som jag fått över MSN. All musik från OC till exempel, eller annan odefinierbar musik som definierade MIG under sjuan och åttan. Hoobastank, Sufjan Stevens, Gnarls Barkley, Rufus Wainwright, JEM, JET, José Gonzales, Manfred Earth Band, Ryan Adams. De flesta har bara en enda låt. En låt som betyder väldigt mycket för mig nu såhär i efterhand. Om jag skulle skaffa hela skivor skulle det ändå aldrig bli detsamma. Det är den låten, det är allt.

Severus är proppad med musik nu, och jag är glad.
LW tar upp 25%, en hel Gig, alldeles själv.

Oma<3

Dessutom så firade vi farmor igår.
Farmor har fyllt 75 år nu.
Dit har jag 57 år kvar, en siffra som känns väldigt hög, nästan omöjlig.
Jag har 57 år kvar tills jag fyller 75.
Men det har inte farmor, hon har redan levt de där 57 åren, och 18 till. Hon har redan gått igenom allt det som jag kommer att gå igenom på vägen fram till min 75-årsdag.
Älskade farmor.
Hon fick en mobil eftersom hennes har gått sönder, och så fick hon ett kollage av sina barnbarn. På sina barnbarn.
Hon blev glad, hon blev överraskad, och hon blev rörd.
Hon tyckte att det var för mycket, som de alltid tycker att det är.
Men det var det inte. Det var alldeles lagom. Alldeles perfekt.
Det var precis vad hon förtjänade.

<3

Igår hade var det sykväll hemma hos Lisie.
Emem, Lisie, André, Necka, Juli, Marina och Mari.
Sex tjejer och en kille.
Vi sydde litegrann, men pratade mest om annat.
Och så tittade vi på film också, och lekte teaterlekar (vilket alltid är en återkommande faktor i det sällskapet). Jag var duktig och medverkade faktiskt igår. Det var kul, och hela kvällen var jättemysig.

Det är sådana kvällar jag menar att man har för få av! Jag vill ha fler kvällar när man samlas och äter fruktsallad, och tittar på film. Kvällar utan krav att prestera.
Kvällar när man bara är den man är.

Dansa dansa dansa hela natten lång

Igår var jag ute för första gången sedan jag fyllde 18, med andra ord, någonsin. Jag hade dittills aldrig varit på krogen, eller klubbat eller något liknande, men som sagt igår gjorde jag det.
Jag och tjejerna samlades hemma hos Carro innan och käkade mat och pratade, det var jättemysigt och hade jag fått bestämma så skulle vi lika gärna ha kunnat stanna kvar hemma. Det var nog så trevligt där.
Men klockan 11 bar det i alla fall iväg till L'orient för att dansa och det var jättekul det också. Jag tycker väl inte riktigt om att dansa, jag kan inte ens definiera min känsla. Jag vågar inte riktigt ta ut svängarna, är rädd för att göra fel. Jag vill att det ska vara perfekt, och jag har ju aldrig dansat, och då kan det inte vara perfekt.
Jag är komplicerad.
Det var mysigt i alla fall, men man gör det alldeles för sällan! Bara det här att träffas hemma hos någon och umgås händer alldeles för sällan. Man skyller på att man inte hinner, att man har annat att göra, att det vore kul men...
Men vadå? Egentligen så finns det inga ursäkter! Plugga, visst, men man behöver en paus. Få koppla bort hjärnan.
Det är för mycket skola just nu, man behöver få slappna av och varva ner.
Varför inte göra det med snälla människor?

Sony Ericsson - Severus Evans<3

JAG VET, jag döper dig till Severus Evans. Alla små HP-nerds får nu räcka upp handen om de vill och jubla okontrollerat åt min fiffighet:)

fast, det kommer ju fortfarande bara vara Severus. Det är enklare så.

Voldemort-style

Jag har syndat, jag har svikit allt jag tror på, jag har gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle kunna göra, någonsin.
Jag borde nu gå och gräva ner mig.
Jag har köpt en Sony Ericsson... Usch och fy Emem.
Då finns det inga N:ar kvar i familjen, utan nu blir det en S-E.
Neville fungerar ju inte som han ska, dör stup i kvarten och så, så därför har jag nu fått byta in honom mot en ny mobil istället. Och det fanns ingen Nokia som jag tyckte kändes bra, så då blev det istället en Sony Ericsson och jag har redan börjat omvandlas och gå över till den mörka sidan! Typ Voldemort. Han har Sony Ericssons han. Definitivt.
Men jag är nöjd i alla fall, och han är väldigt fin, och vissa funktioner är faktiskt bättre än på Nokia (men det säger vi aldrig högt, det erkänner vi aldrig... shhh). Det är en W380, och han är lila och äldigt väldigt söt.
Fast jag tror att jag glömmer Ericsson när han nu ska namndöpas, för i så fall kan jag fortsätta en tradition.
Jag döper dig nu till Severus.
Det blir nog bra till slut:)

Hell Yeah!

Idag har det varit torsdag.
Jag och Mia har gått omkring i våra rosa Hell Yeah T-shirts som vi fick av Nisse och Simon från Winnerbäck i lördags. Det har inte varit någon som har förstått bakgrunden och syftet med Hell Yeah, något jag finner mycket förvånande. Vad är det man inte förstår? En rosa T-shirt med ett gult tryck där det med svart penna står Hell Yeah. Busenkelt!
Va har varit mäkta sexiga i alla fall.
Det var den första fotbollsträningen i mitt liv idag också. jag spelar inte fotboll, jag är ingen fotbollstjej, jag är en handbollstjej. Mina fötter gör aldrig som jag vill när en boll läggs framför dem. Handboll är mycket lättare.
Men det var väldigt kul i alla fall! Elle har detta som sitt projektarbete, lite FC-Z över oss, och så ska hon försöka få oss att bli bra.
Tur är ju i alla fall att vi alla ligger på samma nivå. Alla är lika dåliga.

Jag spricker, jag går under, jag är högt, jag är lågt. Men allting löser sig till slut.

De senaste dagarna har jag varit frånvarande, det beror på olika saker.
Kärleksknutar i överflöd i magen, blandade med fjärilar och killar som snurrar i huvudet, samtidigt som mitt mattematik-betyg helt och hållet bestämdes av ett arbete som jag var tvungen att lämna in idag. Jag lämnade in det, och jag är nöjd. Jag har gjort mitt bästa, och det är det enda jag kan göra. Det är så livet är för en student, nu är det första arbetet borta och då kommer det så klart nya. För att vara första riktiga veckan i trean tycker jag att vi har det lite väl kämpigt, men det är så det är.
Jag är lycklig i alla fall. Livet är enkelt ibland, ibland är det inte lika enkelt.
Just nu är det väldigt bra i alla fall:)

Matten är inlämnad och två killar kan strykas från listan. Nu låter det som jag följer protokoll, vilket jag absolut inte gör. Jag följer bara mitt hjärta, och ratas man måste man gå vidare.

Hjärtat är bara en muskel, kärlek blott en konstruktion<3

Den här sommaren har varit den bästa någonsin. Varje sommar är det, men den här sommaren toppar allt.
Tänk er att få se Winnerbäck (jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu) (eller i alla fall lyssna på honom) live två gånger! Tänk att samtidigt få se spralliga Miss Li (I really really wanna be with you, like I was before, this distance, between us makes me want you more, and I do mean, you are the cutest boy I’ve ever seen, and you’ve got that something, something that I want, something that I need...) och tänkvärda Emil Jensen (det finns ingen okycklig kärlek, det finns bara idioter som inte vill ha en. Kärleken är alltid lycklig). Och tänk att stifta nya bekantskaper, med mycket trevliga personer. Ingenting kan toppa det.
Tänk att få spendera nästan ett helt sommarlov vid Grässjön, kanske inte med det bästa vädret, men med den vackraste utsikten när man steg upp på morgonen. Solen som sken, vattnet som låg spegelblankt och inte en enda husvagn eller ett enda tält som störde sikten ner mot vattnet.
Tänk att få bli kär, inte för någon annans skull, utan för min skull. Att bli kär mer i kärleken, bara för att få vara kär, utan press. Tänk att bli kär tre gånger.
Tänk att få jobba fyra veckor på en helt underbart idyllisk herrgård (där det faktiskt spökar) med de underbaraste kollegorna (You included my My), tänk att få tjäna pengar, riktigt mycket pengar, för att göra det man vill.
Tänk att bara kunna få släppa ALLTING och bara vara, bara älska, bara hata, bara leva, bara finnas. Ingen stress, ingen press, inget ansvar. Bara jag, bara mamma och pappa, bara systeryster. Bara alla personer som jag älskar, ingen som jag hatar, under ett helt sommarlov.
Det är värt att minnas.

Nu lugnar vi ner oss.

JAG HAR FÅTT LÖN IDAG!
MASSOR MED LÖN!
JAG SKULLE EGENTLIGEN FÅTT MIN LÖN UPPDELAD PÅ TVÅ, KNAPPT INGENTING NU I AUGUSTI OCH ALLT I SEPTEMBER, MEN JAG FICK ALLTING IDAG!
MYCKET MER ÄN JAG RÄKNAT MED!
JAG TRODDE JAG SKULLE FÅ HÖGA 15 000, OCH DÅ HADE JAG TAGIT I, MEN JAG FICK NÄSTAN EN TUSENLAPP TILL!!!!
JAG ÄR I TOTALT UPPLÖSNINGSTILLSTÅND! JAG ÄR TILL OCH MED VÄRRE ÄN IGÅR, MAMMA, DU VET NÄR JAG FNITTRADE MASSOR! jAG KAN INTE SITTA STILL, JAG KAN INTE VARA TYST, JAG KAN INTE GÖRA NÅGONTING. SÅ JAG SPRINGER RUNT I HUSET OCH SKRATTAR OKONTROLLERAT!

Varför Caps Lock under hela inlägget?

Om du tjatar!

Sötnoskatten är ju för tydlig ibland.
Jag öppnade altandörren för att släppa in honom innan jag skulle åka till skolan, för han låg på en dyna där, och först tittade han bara på mig och visade att han mådde bra genom att kisa med ögonen.
Ska du inte komma in?
Hrrm (han låg kvar)
Är du säker på att du inte vill komma in?
Hrrm (låg fortfarande kvar och kisade lite med ögonen och myste i solen)
Du vet att då får du vara ute hela dagen.
Hrrm, mjaau (och så reste han sig upp och kom in)
Det var som om, okej då. Om du säger det så.

Mysfika

Idag hade vi vårt första bokklubbsmöte.
Det var jag och Alex, och två små tossingar till och vi ska börja omedelbums med att läsa Den Engelske Patienten (I think).
En två timmar lång fika och massor bokprat ledde fram till den slutsatsen. Det tyckte jag om.
Myys

Ont i magen

Idag har jag gått på extacy hela dagen.
Tre koppar kaffe, ett mattebetyg som är i fara och lite obesvarad kärlek, och vips så har du Emem i ett nötskal, fast utan nöten då...
Jag har ont i magen, så här jobbigt ont i magen som jag bara får när jag är orolig, har druckit för mycket kaffe, eller är kär.
Oftast gäller inte alla tre på en gång...

Hell Yeah!

Ikväll spelade Winnerbäck i Linköping.
Han spelade på Stångebrofältet.
Och han var helt underbar!
Det var helt magiskt. Som alltid när det är Winnerbäck och Linköping. Och till skillnad från Rannsäter-spelningen så spelade han låtar jag kunde relatera till, låtar jag hört, låtar jag tycker är klockrena.

Jag var där tidigt så att jag skulle kunna komma in i den här fållan som är längst fram, den för 800 personer, jag fick ett band, jag skulle ha fått komma in, men i sista sekund avböjde jag.
Istället spenderade jag konserten tillsammans med Mia och två supersöta killar från Småland, Nisse och Simon, som vi träffade på Miss Li's spelning precis innan.
Jag såg inget, mer än små skymtar mellan havet, men oj vad det inte spelade någon roll. Om du lämnade mig nu kommer för alltid ha en annan betydelse för mig.
Och det är synd att sista tåget hem går halv två.