Harry harry harry for ever

Aw aw aw!!!!
Idag har jag varit hemma igen. Det kändes bäst så. Hostan har gått över men halsontet har stigit istället... Fuck.
Så, istället för att gå i skolan och gå på RixFM festivalen, så har jag nördat Harry Potter. Det finns inget bättre sätt att spendera en dag på.
Dels så har jag gjort klart min skolkalender, så att det inte finns ett enda spår av reklam kvar utan BARA Harry Potter. Överallt.
Jag är jättenöjd, men vi får se hur det går när jag ska börja använda den^^
Annars har jag varit inne på ArtDungeon och DeviantART och blivit helt såld på så många bilder!
Jag dör!
Tyvärr kan jag inte lägga upp dem här, för jag är rädd för att spoila dem som inte har läst sista boken än (eftersom det är Deathly Hallows jag har sökt på förstås!) men ni som har läst, titta på den här (Jag bara dog!), den här (och det faktum att den gjordes för TRE ÅR SEDAN!), den här (SÅ SÖTA!!!), och den här (DE är mitt favoritpar från och med nu! Gud så söta!) Dessutom, den här är ju så gudomligt söt så att det finns inte!
Och för er som inte har läst sista boken, den här, den här och den här kan ni ju roa er med:) (Fred och George Forever!)
Jag har liiite problem. Inte stora, jag är helt och fult frisk, men jag är liite intresserad av the Harry Potter verse (den bilden har jag förövrigt på väggen nu^^ Syster bara skakar på huvudet)

Don't call me Nymphadora!

Kan någon vara så snäll och berätta för mig varför jag envisas med att gå omkring och sjunga så fort min röst är lite dålig?
De här senaste fyra dagarna har jag gått omkring och 'försökt' sjunga på "If loving you is wrong then I'm a werewolf" med med Bellas Love och det har väl gått så där.
Det här med att få ut ljud är inga problem. Men sen att få dem att låta fint är en annan sak.

Nymphadora Tonks, I love you
There’s nothing that I wouldn’t do for you
You aren’t the absence of my everything
‘Cause my everything is absent when you’re gone
Oh, my Tonks

FF 4ever

Fisherman's Friend har varit min absoluta räddning idag.
Jag har setat och knaprat både ljusblå och ljusgröna och tittat på förhäxad, och pillat lite med min Skolkalender (som jag har Harry Pottrat ordentligt, den är jättefin nu, med citat och bilder och massor).
Och så har jag hostat så klart, och pratat så lite som möjligt men det är så det är.
Imorgon ska jag pallra mig iväg på RixFM med Malin hade jag tänkt mig. Eller så fortsätter febern stiga så jag måste stanna hemma. Det är antingen eller.

Host host host

Halsen känns som sandpapper. Riktigt grovt sådant.
Lungorna tror jag att jag måste ha hostat upp i morse, för det känns bara som ett enda stort hål i bröstet som värker.
Huvudet känns tungt, och bultar i all evinnerlighet. Precis bakom ögonen.
Och kroppen i övrigt är varm och känns trög och långsam, gör inte riktigt som jag vill.
Till råga på allt har jag krampkänning i ena vaden så fort jag går.
Att vara sjuk är inte min favoritsyssla, även om jag har rutinen för det.

Punkterad lunga av den vanliga orsaken: löpning

Jag tror fortfarande att jag är bäst.
Idag på gympan hade vi Beach-Volleyboll i Trädgårdsföreningen och vi skulle värma upp med att springa runt planerna i sanden.
Första varvet gick bra.
Och första halvan av andra varvet gick också okej, men sen dog jag. Det gjorde så ont i lungorna när jag sprungit klart alla tre varven och mina ben kändes som... ja, det räcker faktiskt med att säga att jag kände dem.
Vi gjorde samma sak när allting var över och det var samma sak då, första ett och ett halvt varv gick strålande, medan den senare halvan kändes som om någon försökte dra ut mina lungor genom revbenen.
Jag tror fortfarande att jag har samma kondition som jag hade förra hösten när jag tränade fem dagar i veckan, men det är bara att inse, att det har jag inte.
Dessutom var jag nog lite sjuk redan innan, och det blev inte bättre av de två maratonloppen vi var tvugna att springa.

Stadskörning - första gången:/

Idag har jag haft min första körlektion.
Ihhhh, panik!
Nej, usch, det var jättejobbigt innan, eftersom jag var säker på att jag lärt mig fel (vilket jag också gjort), men sedan satte jag mig bakom ratten, och det var precis som Alex sa för några veckor sedan, jag blev helt lugn och det kändes inte som om det var några problem alls. Vilket det inte var heller. Vi körde några varv, mor och far i baksätet, och sedan stannade vi och Carina instruerade vad jag gjorde fel, och sen körde vi lite igen, och sedan var lektionen plötsligt slut.
Lite snopet, men jag bokade i alla fall upp fyra lektioner till så nu blir det åka av:)

Dagens

Vaknade tidigt.
Gick upp.
Kände av huvudet.
Drack ett glas vatten, tog en huvudvärkstablett.
Gick tillbaka till sängen.
Försökte somna om.
Gick dåligt.
Satte mig framför datorn.
Kom inte på något att göra.
Tittade ut i tomma intet.
Att ha ett ointressant och tråkigt liv är inte det lättaste.

Mormor: Nej men usch, tänk om det blåser

Jag var ute och seglade idag. Far och Lasse skulle segla hem båten och de undrade om jag ville följa med.
Och det ville jag ju så klart! Segla är ju det UNDERBARASTE som finns.
Så vi gav oss av tidigt i morse, och det blåste rejält (säker över 10 m/s åt fel håll) när vi kom ut till det ställe där båten ligger för tillfället men vi bestämde att vi skulle försöka i alla fall, så vi hissade upp seglen och började försöka kryssa ut ur viken.
Efter en cirka en timme gav vi upp och vände tillbaka igen. Vinden hade inte mojnat för fem öre och vi var blöta rakt igenom på grund av vågorna. Vi kände alla tre att fem sådana timmar skulle inte ha varit kul alls. På vägen in tillbaka gick det betydligt bättre, eftersom då blåste det i alla fall inte emot.
Och när vi kom där guppandes (i snabbt tempo) kom jag att tänka på mormor, och det hon brukar säga när far ska iväg och segla SM:
Nej men usch, tänk om det blåser.
Jaa du mormor, du skulle nog ha varit med idag, för idag blåste det vill jag lova.

Ny E-mail

Äntligen, efter att ha stört mig på min gamla E-mailadress de senaste tre åren så har jag äntligen skaffat mig en ny. Det känns trevligt.
Jag hade velat ha Dobby@hot... (eftersom Dobby är min Idol för alltid) Men det var redan taget, så istället fick det bli ett Mark Watson-citat. Vem annars liksom. Det finns ingen annan just nu, men minnet av hans bästa skämt börjar sakta försvinna. För någon dag sedan SMSade jag J mitt i natten och frågade i vilket sammanhang frasen Spot the floor in the logic kom ifrån. Jag kunde inte komma på det, och jag höll på att krevera eftersom jag var tvungen att veta.

It was this guy, and he was talking to a man, and he was saying. He had this girl beside him and he was saying, "I met this girl, and we were just fooling about, and now she is pregnant."
It's just...
Can you spot the floor in the logic!?
Fooling about is when you tap someone on the shoulder. "Where are you?" Other shoulder!
That's fooling about. The difference is that you haven't concieved a child in the process.
(med lite hjälp kommer det tillbaka^^ Fast det är långt ifrån ordagrant och inte alls lika... bra)

Jag Hatar You Tube! Hatar Att De Har Tagit Bort De Bästa Klippen Med Honom. Hans underbara Welsh-engelska får mig alltid att må så bra.
HATAHATAHATAHATAHATA

BTW

Min hals tyckte inte om att springa runt på stan igår, den är nämligen helt förstörd idag. I morse lät jag som en kråka, och inget utom mina underbara Fisherman's Friend har kunnat hjälpa mig ur det.

Nollning

Igår var det nollning i hela Linköping, och FUnollorna sprang runt på stan i 80tals-gympakläder och sjöng FU-sången.
Och jag och Emma var SJÄLVKLART tvugna att följa med, så vi drog på oss vad vi hittade i utklädningsförrådet och sprang med dem. Askul var det, jag hade till och med roligare på deras nollning än på vår.

På kvällen var det Stångebro-fältet som gällde men vi på FU hade en 'liten' förfest innan vi gick dit. Vilket i princip betydde att jag aldrig tog mig till Stångebro. Jag hade lovat att jag skulle vara hemma senast med halv elva tåget, eftersom jag skulle upp tidigt i morse. Men det var ett helvete att hitta någon som kunde tänka sig att följa med mig hem då, eftersom de flesta självklart inte ville åka hem så tidigt, men jag fick till slut Chrille och Albert att följa med mig, eftersom båda nog ändå hade fått tillräckligt i sig. Jag tackar dem för alltid.
Hela kvällen var mycket rolig men jag hade gärna stannat ett tag längre nu i efterhand.

Tågis

Åh gud, idag när jag åkte hem från nollningen så glömde tåget att stanna i Mantorp! Alltså, hur kan man glömma en station liksom! Så han fick snällt stanna och sedan köra tillbaka.
Det kändes väldigt skillat liksom.
Men jag fick mer för pengarna i alla fall. Det är ju bra:)
Eh, jag får ett gratis-tågkort från skolan så den gick inte heller.

Ettor, känn er Välkomna, INTE nollade. ABSOLUT inte Nollade

Idag var första riktiga skoldagen och det var rejäl mjukstart. Vi gjorde knappt ingenting, och dessutom fick vi sluta tidigare. Men det var ändå najs. Börja året med Janne och Dennis den första lektionen liksom, det är inte fy skam. Och om Anders inte hade bestämt sig för att börja läsa NU av alla gånger så hade den här dagen troligen varit den bästa på hela veckan, VI SAKNAR ANDERS! Fast Tony verkade ändå hyfsad, även om han aldrig kommer kunna ersätta vår egen Anders (han kommer nästa vecka och ska prata Matte A betyg och sånt med oss! :D )
Sedan hade jag typ värsta Harry Potter-nörd snacket med Jessica och Gunilla på handledarmötet, och vi hade ungefär samma åsikt om boken (typ fjortisskrik rakt ut och massor med åh nej, och du vet då på den platsen när han kom så och gjorde, JA PRECIS. Jag bara tjöt rakt ut då, verkligen! det var jättejobbigt! typ och liknande små utrop). Det var mys.
Sedan var det långfika med flickorna innan det var dags med Nolln... VÄLKOMNANDE av ettorna såklart. Korvgrillning i Trädgårdsföreningen med roliga lekar. Najs (eller vi som ansträngde oss tyckte åtminstone det)
Så dagen var inte alls bortkastad. Utan istället var det en lyckad dag.

These feet are made for walking

Jag var ute och gick idag eftersom jag har bestämt mig för att jag ska göra det varje dag när jag kommer hem ifrån skolan. Så underbart skönt!
Vädret var sol och moln om vartannat vilket gjorde att det blev inte för varmt, jag hade Mugglecast i öronen och jag tyckte verkligen inte att det kunde bli så mycket bättre.
Så nu är jag mycket peppad över att skolan börjar På Riktigt imorgon. Inget mer tjafs som det har varit hittills utan faktiskt ordentliga lektioner.
Skönt.

Såkallad mjukstart

Första dagen i tvåan var helt okej. Lugn framför allt. Slapp.
Det är så trevligt, och roligt, och mys och underbart att se de små rädda osäkra ettorna som man bara vill gå fram och krama och säga att allting kommer bli bra.
Och minnas hur det själv var att börja ettan. För ett år sedan!!!! Gud, jag kan inte redan gå i tvåan. Det går inte. Jag går fortfarande i ettan, det måste vara så. För annars måste ju Andreas och co. gå i trean, och det går ju inte! Nej jag går i ettan, bra så.

Nu ska jag snabbt göra mig lite fin för sen ska jag åka in till Linköping och träffa Julia, Sophie, Lotta, Elin och Maria och så ska vi gå på Bob i trean's (läs gick ut i våras) teaterföreställning som han har satt ihop med två kompisar.
Det blir nog jättetrevligt.
Skolan har börjat igen! Wohoo! =D

.

Jag måste ta kontroll över mitt liv.
Nu.
Annars kommer jag förlora den lilla kontroll som jag just nu har.

Sista kvällen med M

Sista dagen på sommarlovet har äntligen kommit.
Jag har längtat efter den sen jag såg treorna springa ut i våras, det är sant. Jag ville inte ha lov, och nu ska det bara bli underbart att komma tillbaka igen.

M sov över här inatt och igår hade vi det jättemys. Tittade på film, pratade, skrattade, lät tystnaden säga sitt. Allting var precis som det skulle.
Det var ett underbart sätt att avsluta sommarlovet på, för imorgon börjar allvaret.
Idag har annars varit en väldigt seg dag. Vi gick upp i lagom tid i morse, och sedan har vi setat och tittat på film:)
Bland annat Coyote ugly. Den filmen väcker minnen. Senast vi såg den var när vi hade tröttnat på den någon gång i början av åttan eftersom vi hade sett den typ varenda helg det senaste året. Den har legat undangömd sedan dess. Nu tog vi fram den igen, och det var ett kärt återseende.
Nu ska jag catch up vad jag inte gjorde igår, eftersom då var dagen datorfri (jag var vääääldigt upptagen med franska nämligen. Usch. VILL INTE)

Den är grön. Fiiiiiiiiin

Jag var ute och körde idag.
Nya bilen:)
Det gick bra, utom när jag skulle backa ut i början. Jag har inte kört på några veckor och det var ny bil, och vår utfart är rent utav livsfarlig, så det gick lite fort (främst för att jag är van vid Volvon som inte rullar lika fort på bara kopplingen). Men annars gick det bra.
Körde in till Linköping, och typ genom hela också eftersom vi skulle på 1årskalas=D Simon fyllde ett år i torsdags, så det var kalas idag med tårta och presenter (Cementblandare fick han av oss^^ Duplo funkar alltid).
Det var mysigt.

My superheros

Efter att jag ångestbloggat (vilket är första gången NÅGONSIN) så gick jag ut. Gick till M och Eln, och vi gick till lekparken och posade. Massor. Lekte barn också. Det var kul. Det togs nästan 200 bilder, så något blev ju alltid bra.
Älskar dem för alltid och en sådan här dag skulle inte gå utan dem, alls.

Älska<3

Miin<3

Vi har fått vår biiiiiiiil!

Ångest

Jag har bara en stor jävla klump i magen. Den vill bort, men den sitter fast, tar sig ingenstans, försöker rucka på sig, försöker komma upp. Men sitter still. Gör ont.
Det bränner som bara den i halsen, sådan smärta som brukar försvinna när man gråtit, som löses upp efter att tårarna tagit slut. Men den är fortfarande kvar. Tårarna har torkat, kinderna är torra och tårkanalerna är tomma. Men smärtan i halsen, klumpen, är fortfarande kvar. Sitter fast.
Tankarna snurrar bara runt i huvudet. Runt runt runt. Stannar aldrig, slutar aldrig. Studsar fram och tillbaka, upp och ner. Du är tjock. Du är ful. Ingen älskar dig. Du kan bara dö.
Allting bara dunkar över allt. Jag vill slå något. Jag vill kräkas. Jag vill skära upp handlederna. Jag vill lägga mig ner på golvet. Jag vill gråta. Jag vill att allting bara ska försvinna. Jag vill dö.


Jag bakade kladdkaka idag. Igen. Vi hade bara ett ägg så jag bakade bara en halv. Sedan när den var klar så ville jag inte att mor skulle få reda på det, så jag städade undan allting och tog med mig formen upp till mitt rum och åt upp den. Men jag glömde stänga av ugnen så mor kom på det i alla fall. Började tjata om att jag kan inte hålla på så här, det kommer sluta med att jag blir "En stor fet boll"
Och jag vet det! Jag vet att jag inte kan hålla på så här. Jag vill inte hålla på så här. Jag hade inte ätit någonting på hela dagen för jag var inte hungrig. Och jag var inte hungrig när jag gjorde den heller, jag var inte ens sugen. Jag ville bara göra något. Hade slut på idéer, jag hade tråkigt. Och jag hatade varenda tugga av kakan. Ville spotta ut den. Men jag kan inte lämna mat, har aldrig kunnat, så jag åt upp allting i alla fall. Jag kan inte ens lämna mat när det är äckligt i skolan. Jag måste äta upp det i alla fall. Instinkt eller något. Men det är så.

Och det där var egentligen bara slutet, för jag har känt mig konstig hela dagen, hela tiden. Det där var bara droppen liksom. Mor får mig alltid att känna mig så dålig, så liten, som om allt jag gör är fel. För allt jag gör är ju fel.

<3

Woah!
Isa-Bella skickade en awsome länk till mig nyss, med Tv-serier, filmer, Anime, etc... Och gissa vad jag hittade där?
Harry Potter and the Order of the Phoenix!
Jag är glad, nu ska jag titta på den inatt.
Jag Älskar Den filmen. För Den Är Underbar<3
Men det här kommer bli första gången jag ser den Efter Deathly Hallows. Uhm... Oj.
Får se om det går bra.

Tre-vägs-kommunikation

Fler-persons-konversationer på MSN kan vara mycket underhållande.
Särskilt om man har något att spela på, som att vara outsidern till exempel, eller att de andra två är tillsammans och jag bara känner den ena.
Jag har båda delarna i den konversationen jag håller på med just nu.

*jag går och gömmer mig i ett hörn och låtsas att jag inte är här så kan ni fortsätta vad ni höll på med*

Tyvärr gav inte det så mycket...
Jag har tråkigt, och det känns enormt B att blogga om något så här ointressant när jag inte ens ger några juicy details. Men jag har inte ork för det.
Jag ska gå tillbaka nu:)

Kladdis:) Medicin för onda magar

Att börja dagen med enorm värk i magen, och feber är inte bra alls.
Jag var tvungen att ställa in min tur på stan med mysfika tillsammans med Josefin, och även min myskväll framför TVn och med övernattning inräknad med M.
Ledsamt:(
Men istället har jag bakat Kladdkaka, och åt upp halva smeten innan, tittat på film, och satte inte på mig kläder förrän nu.
Det är ett trevligt sätt att fortsätta dagen på. Men magontet har trots det inte släppt, och febern har jag inte tagit än, får hoppas att det blir bättre ikväll.

Punkliga tågen

Klockan 00.41, varenda natt, åker världens längsta tåg förbi här.
Jag skojar inte.
Det tar en minut för det att passera Mantorp, och Mantorp är inte stort. Och trots att jag bor relativt långt ifrån Tågrälsen, så hör jag det ändå klart och tydligt.
Nu kommer dessutom nästa. Det kommer komma ett till, inom loppet av en kvart.

Jag har nått höjden av nördighet

När jag skrev The-House-Elf-Nerd-Fighter-Theme-Song (som jag är typ väldigt stolt över) så var jag tvungen att slå upp ett ord (sphere, närmare bestämt, som jag nu vet hur det stavas) och jag skulle precis slå upp ordet i min Svensk-Engelska ordbok, som har legat bredvid min Lap Top varenda dag de senaste fem månaderna, när jag såg att den bok jag höll i inte var min blå Svensk-Engelska ordbok, utan Sagan om Konungens Återkomst. Jag trode inte att jag skulle kunna få veta hur orden sphere stavas i den faktiskt så jag plockade ner den riktiga ordboken, och letade i flera minuter eftersom jag inte visste hur det stavades i början (det där sf-ljudet var lite svårt att hitta).

Nu har jag en liten fråga: Är det typ höjden av Nördighet att vara en House Elf Nerd Fighter? Det är nämligen nördigt att obbsessa Harry Potter (och House Elves, som jag inte kan namnet på på svenska, är ju en del av JK-världen), och Nerd Fighter, ja det säger väl sog själv liksom.
jag var Nerd innan, nu är jag typ SuperNerd!:)

House Elf Nerd Fighter

Brotherhood 2.0 är min räddning mitt i natten.
Det och min enorma kopp, som det har varit te i, men som nu är tom. Ska snart gå ner och koka upp nytt vatten. Jag tror att det faktiskt går i en halvliter i den, vilket är en hel del te.
Mitt Roiboos är snart slut! Jag vet inte vad jag ska göra, för jag vet inte var jag köpte det en gång i tiden (=i våras), vilket gör att jag vet inte var jag ska kunna få tag på det.
Paniiiik!
Men i alla fall, just nu tittar jag på gamla gamla gamla avsnitt av Brotherhood 2.0 eftersom jag har sett de tidigare (typ juni och framåt) och jag har det helt okej.

Och dessutom! Jag har kommit på vilken Nerd Fighter jag skulle vilja vara.
Det har varit hårt arbete.
Men jag har kommit fram till att jag vill vara: The House Elf Nerd Fighter!
För att House Elves (är det typ väldigt koolt att House Elves har en jättelång artikel på Wikipedia? Typ ja) är ju bara typ de mest underbara och pain-in-the-ass jobbiga filurer som finns (och JA Trollkarlsvärlden är en riktig värld som existerar jämsides med vår. Vi har bara inte blivit antagna på Hogwarts än!)
I'm a Nerd Fighter! A House Elf Nerd Fighter!

We’ve got our own kind of magic and no one cares
We've got very much knowledge of the Wizarding-sphere

Nerd fighters, we’re fighting Nerds
We’re no longer just using our Words.

When we're not helping our masters the best we can
We're fighting nerds with weapons like a fryingpan

Nerd Fighters, we fight with our brains
Nerd Fighters we bring the frakkin’ pain.

When words aren't needed

Den bästa konversationen som finns är total tystnad.
För mig är det det bästa sättet att bedriva en timme eller två i någon annans sällskap.
Total tystnad.
Skön tystnad.
Inte den där jobbiga, pinsamma som uppstår när man inte riktigt känner varandra och tystnaden är där för att man inte har kommit på något bra att säga. Utan den tystnad som uppstår mellan två personer som verkligen känner varandra, och därför inte behöver använda ord för att uttrycka sina tankar och känslor.
Den andra vet redan.
M är en sådan person för mig. Vi har bara känt varandra sedan första dagen i sjuan när jag frågade henne när lektionen efter lunch började och hon svarade att hon inte visste, och efter det har det helt enkelt bara rullat på. Det verkar vara det bästa sättet att inleda ett förhållande med någon.
Vi skulle kunna sitta en hel eftermiddag utan att egentligen säga någonting till varandra, och tycka att livet var underbart.
Jag har spenderat dagen hemma hos M, och vi satt en stor del av eftermiddagen ute i gräset på en filt. Visserligen pratade vi, men orden behövdes egentligen inte. De var inte där för att fylla ut tystnaden. De var där för att vi ville ha dem där. Och när vi inte ville ha ord låg vi bara tysta och lyssnade på ljuden av hennes trädgård, och visste vad den andre tänkte.
Det här är underbart.

Födelsedagsfika

Jag har faktiskt aldrig tidigare fikat med både Emma och Malini samtidigt, det har alltid varit den ena eller andre, men det var inga problem alls.
Jag och Malin kom in till stan tidigare eftersom vi behövde fixa lite presenter till Emma båda två. Jag har inte sett henne på hela sommaren och det var underbart att se henne igen.
Vi köpte ett långt halsband med ett rött äpple längst ner gjort av typ små mosaikskärvor och två stycken gröna doftljus.
Det är svårt att handla paket till folk. Det är det bland det värsta jag vet. Vissa är det enkelt till, som Syster och M, men det är ju för att jag känner dem som ingen annan. Men jag har jättesvårt till andra. Kookie fyller år om mindre än en månad och jag har inte den blekaste aning om vad hon ska få av mig, och samma sak mor. Det är också svårt, fast jag tror ändå jag har en idé om vad hon ska få. Måste bara snacka ihop mig med mina fellow familjemedlemmar så att de inte köper det före mig.
Men Emma blev i alla fall jätteglad för sin present (verkade det som) så det kändes skönt. Och fikan i sig var underbar den också. Vi satt utanför Coffeehouse by George i solen och åt Dammsugare och Äppelkaka och hade det jättemysigt.
Trevlig eftermiddag helt enkelt.

Glömska kan vara ett förödande problem

Den här dagen har varit så fruktansvärd så att när jag vaknade i morse ville jag bara att den skulle ta slut så jag kunde få börja om igen. Och det var inte för att det hände något jättejobbigt, dagen i sig har varit jättetrevlig.
Men det faktum att jag ALDRIG kan komma ihåg att jag har bestämt saker med andra får mig bara att vilja dö. Jag kan bestämma något med någon, för att tre sekunder senare gå med på att hitta på något med någon annan. För att jag har glömt bort att jag bestämt med den första.
Igår var en sådan dag. Först hade jag bestämt med Emma och Malini att vi skulle träffas inne i Linköping för en långfika, eftersom Emma fyller år på torsdag, så igårkväll skickade Emma ett SMS där hon frågade när vi skulle träffas. Jag hade inte fått tag i Malini, så därför bestämde jag och Emma utan henne.
Kvart i fyra.
Sedan ringde Maria en halvtimme senare och då frågade jag henne om hon ville hitta på något med mig (för jag skulle ju inte göra något!) så då bestämde jag med henne, och sedan en timme senare ungefär fick jag tag i Malini, och hon skulle ha träning på kvällen så hon undrade om jag och hon kunde träffas lite tidigare och bara vara vi först, och det var ju inga problem, för jag skulle ju bara vara hemma i alla fall!!!
Och sedan, när mor och far gick och lade sig så frågade mor om jag kanske kunde vara telefonvakt under dagen eftersom VOLVO kanske skulle ringa om vår nya bil, och det sa jag var lugnt, men att jag skulle in till stan klockan halv fyra och träffa Emma och Malin så det gick inte efter det.
Med andra ord så glömde jag bort mig TRE gånger under samma kväll, inom loppet av kanske tre timmar. Det är samslöst! Jag borde söka hjälp. Eller skaffa mig en ordentlig kalender som jag tycker om. För om man inte tycker om den så skriver man ändå inte i den.
Men så här kan jag verkligen inte hålla på.

Harry, Harry Potter

Ännu en sömnlös natt tillägnad Harry Potter.
Jag börjar bli van. I natt har det varit Fan Art. Massor och massor av fan art från Deathly Hallows.
YouTube fick en snabb blick också. Jag hittade filmer dedikerade de som dog.
Jag tittade
Grät så tårarna sprutade
Och försvann därifrån snabbt igen.
DET var jobbigt.

My Future lies in the hands of Albus Dumbledore

Klockan mitt i natten kom jag plötsligt fram till en sak.
Min framtid.
Jag vill inte bli tolk längre.
Och nu är det definitivt.
Innan har jag velat fram och tillbaka lite, men när jag stod och borstade tänderna så började jag fundera över den kommande hösten, vilket betyder att jag kom att tänka på mina kinesiska-lektioner.
Jag kände att det var nu min framtid lite skulle avgöras, för antingen lägger jag ut pengar (som jag inte har) på lektioner i kinesiska, eller så ber jag mor och far om hjälp, eller så struntar jag helt i det.
Och plörsligt stod det helt klart för mig. Jag vill inte bli tolk. Inte i kinesiska i alla fall, och även om det här skrämmer skiten ur mig för tolk har varit mitt stora jobbmål de senaste 4 åren, så känner jag ändå ett lugn. Jag vet inte varför, för jag är en sådan som MÅSTE veta saker. Det värsta jag vet är att slänga mig ut i det okända och låta tiden utvisa. Jag vill veta, och jag vill veta nu.
Men det är ändå lugnt, för jag har kommit fram till en sak, tolk är inget för mig.
And all was well

Övningskör

Jag var och beställde en Körtid också på Körskolan.
27Augusti blev det, så det är en bit kvar men det är skönt att ha det gjort.
Då kommer jag få veta alla fel som jag har lärt mig och då måste lära om.
Great.

We are the Potter Generation!

Post-Potter-Depression
Ett verkligt fenomen.
Jag visste att jag inte var ensam om att sakna den lille trollkarlen som numer är ganska stor:)

Småtroll

Idag var det kusindags igen.
Jag mor och syster har varit och fikat hos Noel och Simon idag, och jag, Noel och Syster gick bort till lekparken och hade enormt roligt:)
Noel gungade och lekte i sanden, och byggde hus, och grävde och var bara så gullig som en 2,5åring kan vara.

Em: Är det Noels hus du bygger?
Noel: Jaa, de finns 1 sovjum.
Em: Jaha, finns det ett TV-rum också?
Noel: Jaa
Em: Vad kan man se på TVn då? (hade tänkt mig Bolibompa)
Noel: Kunaler.
Em: Jaså finns det kanaler? Vad kan man se på kanalerna då?
Noel: Båtaj. Segelbåtaj

SÖÖÖT!!!!!