15 februari 2007

Promenad

Jag mår bättre nu än tidigare idag. Jag funderar på att gå ut och gå en liten sväng, så att jag får frisk luft.
Det kan jag behöva.
Man svimmar inte lika lätt om kroppen har rikligt med syre.
Fast mamma tyckte inte att det var en så god idé när jag berättade det för henne. Hon var rädd att jag skulle svimma mitt ute i ingenstans och ingen skulle hitta mig.
Stackars lilla mamma.
Men jag ska gå ut och gå i alla fall. Jag får ta det försiktigt, och jag behöver ju inte vandra så långt.

Jag hade tänkt lyssna på lite mugglecast, men det skulle visa sig vara lite problem med det. För först måste jag ladda ner nya program märkte jag, för jag har lyssnat på alla de jag har. Men det går fort.
Sen är det promenaddags ute i den fina vita luften.
Jag kanske ska ta med mig kameran?
Fota lite.
Försöka utveckla min förmåga. Ta kort på de små sakerna.
Det vore trevligt.

Jag känner inte för att blogga idag.

Som överskriften säger är jag inte så intresserad av att uppdatera bloggen.
Jag är inte ledsen eller nere för något, men jag orkar inte.
Har varit hemma ifrån skolan eftersom jag inte mådde bra i morse och jag svimmade nästan dessutom. Vilket gjorde att jag missade FN-rollspelet. Och även om jag inte ville gå så känns det ändå rätt så tragiskt eftersom det är ju en kul grej. Det är ju någonting som är annorlunda, men nej, det känns sådär.
Istället har jag tittat på Amelie. Mamma har fått tillbaka den från sin kollega nu och den är söt. Och bra. Och fin. Jag skulle vilja att mitt liv var som hennes. Som Amelie Poulains.
Jag har drömt lite idag efter att filmen tog slut. Lägenhet i Montmartre, jobba på ett café, leta upp personer som har det svårt och hjälpa dem. Det vore verkligen jättemysigt. Och kunna franska. Åh vilken lycka det vore!
Jag missade förresten andra franskalektionen på raken igår, och det var inte lika stor lycka. Jag vill verkligen lära mig franska, men eftersom jag redan ligger långt efter så är det svårt. Och jobbigt.

14 februari 2007

Kinesiska, kalligrafi, traditionell massage och annat smått och gott

Det känns som om den här veckan har gjort att min framtid plötsligt hoppat närmare, med rätt så många steg.
När jag igår blev medveten om att jag ska börja läsa kinesiska så känns allting plötsligt så mycket närmare, så mycket mer verkligt.
Stora delar av eftermiddagen och kvällen idag, när jag egentligen skulle ha skrivit klart min novell, har jag spenderat med att leta efter studiemöjligheter i Kina. Och de är många. Och det gör också att allting hoppar ett steg närmare.
Jag har kommit underfund med att jag ska inte åka till England direkt efter skolan som tidigare sagt utan jag ska med största sannorlikhet flytta till Bejing eller Shanghai och bo där i ett år.
Eller kanske snarare 6månader. Jag tror inte jag klarar av att bo hemifrån så länge, själv utan någon större kontakt med Sverige.
Men jag ska dit. Och jag längtar verkligen.
Men tänk om jag inte klarar av det. Tänk om jag måste ändra hela min framtidsdröm för att jag märker att jag inte kommer kunna kinesiska på tillräckligt hög nivå.
Vad ska jag göra då?

Hej, how are du?

Jag pratar med en kille på MSN just nu som kommer från Turkiet och som kan lite svenska eftersom han har svenska kompisar vilket betyder att han ibland slänger in en svensk fras eller ett ord sådär ibland tillsammans med de engelska.
"it was trött day"
Den var söt tycker jag.
Sen säger han tack och bra dessutom, så ofta han bara kan.

Fan, jag skulle ju skriva nu!

Messopotamien - Fuck

Idag på SO:n var det Essäskrivning för min del, flodkulturerna (Messopotamien, Egypten, Indus och Huang He). De andra skrev det i fredags men eftersom jag försov mig då så fick jag göra den idag (det var för övrigt det som jag absolut inte fick missa i fredags men gjorde i alla fall). Vi fick fyra olika uppgifter, och vi skulle välja en av dem att skriva, ett brev, en intervju, en novell eller en reflektion hur det var då jämfört med hur det är idag.
Jag valde novellen, of course, för även om jag har skrivkramp så är det det enda jag kan. Och jag valde att skriva om Messopotamien.
Lärarkandidaten som vi har just nu, och vars sista dag det är på fredag (TYVÄRR!) hade sagt att vi fick ha med oss alla klassanteckningar som vi tagit under hela det här arbetet så enligt honom var det en lätt uppsats.
Jo, det var den, men den hade varit enklare om jag hade haft mina anteckningar!
Jag glömde mitt anteckningsblock hemma i morse vilket gjorde att jag fick låna L's anteckningar och jag vet att det finns så myclet mer på mina anteckningar än det hon skrivit ner, vilket gjorde mig frustrerad.
Dessutom räcker inte 40 minuter för mig om jag ska skriva något som jag dessutom ska bli nöjd med. Det går bara inte.
Så jag har faktiskt inte lämnat in den, inte för att jag inte ville, men när jag var klar (20 min försent) så hade han redan gått.
Nöjd blev jag inte, men jag fick med det jag kunde.

Sockrade geléhjärtan med socker på

Jag och Em var iväg och köpte geléhjärtan idag, till oss själva.

Och det var jättegott:) Jag sitter och käkar just nu samtidigt som jag avslutar min svensknovell. Eller försöker avsluta den i alla fall. För det går rätt så trögt.
Det kommer bara bli så fruktansvärt skönt när allt det här är över och jag kan börja bli JAG igen. Den här har verkligen hängt över min rygg länge nu.

Valentines day


Idag är det alla hjärtans dag och Joel är i Göteborg. Det känns lite konstigt, att första gången som jag är tillsammans med någon på alla hjärtans dag så kan vi inte träffas för att han bor för långt bort.
Men vi har pratat i telefon i alla fall. Och chansen är jättestor att han dyker upp på lördag dessutom! Om hans kurs inte drar igång på tisdag så kommer han.
Det har han lovat.
Och jag längtar så jag håller på att dö. Allting ändrades när jag fick veta att jag ska börja läsa kinesiska på måndag, för annars skulle jag ha åkt till Göteborg men då kändes det som om jag inte kunde skippa lektionen. Det känns för övrigt både kul, och lite jobbigt.
Det är väl klart att jag vill träffa pojkvännen, massor.
Men jag vill ju inte sumpa karriären för det^^.
Nej, jag menar bara att eftersom jag vill bli tolk i kinesiska och vill syssla med det så fort som möjligt efter gymnasiet så vill jag gärna kunna kinesiska först.
Jag har funderat på om jag kanske ska flytta till Kina ett år istället för till England när jag går ut gymnasiet. Det skulle vara kul. OCh det skulle defenitivt vara en upplevelse.
Men jag skulle väl inte våga...
England är inte så långt bort, Kina är en helt ny värld.
Happy Valentine's day!

13 februari 2007

Alla sa att som tjuv var bästa tiden runt sen förmiddag. Men ingen lyssnade på alla andra. I alla fall inte Alexandria, hon visste bättre.

Nu är det svenska som gäller.

Resten av kvällen.

Mamma hjälpte mig med att komma på hur allting skulle få ett slut så nu känner jag faktiskt lite kli i fingrarna för att få dra igång. Dessutom så har dagen i sig gått bra idag vilket gör att allting känns lite ljusare.
Jag ska ju börja läsa kinesiska:)

Svarta moln på en grådaskig himmel

Malin fyller 17 år idag så vi ska gå och fika lite. Det ska bli kul, även om jag kommer stressa ihjäl mig när jag kommer hem på grund av att svenskan inte är inne än, och jag känner bara ett stort orosmoln eftersom jag vill komma igång och skriva. Jag vill få bort den fruktansvärda skrivkrampen som hägrar hos mig nu och som får mig att bara vilja gå och dö.
Bloggen går an, men jag hatar det jag skriver.
Allt som jag skriver.
Och då vill jag inte bli bedömd och få betyg på den skit som jag lyckas knåpa ihop just nu.
USCH.
Det är så det är.
Bara ett enda stor usch.

Ni hao

Jag ska börja läsa kinesiska:D

På måndag.
Och jag är jätteförväntansfull eftersom jag har väntat så länge. Jag ska testa några kvällskurser nu och om jag tycker det verkar okej så ska jag börja ordentligt i höst. Egentligen skulle jag ju ha gått det som ett D-språk i tvåan och trean men eftersom kinesiska inte finns som språk på gymnasiet på FU och det är rätt så dyrt att köpa in en kurs, särskillt eftersom det bara är jag som vill, så blev det lite jobbigt tyckte min rektor, men istället så föreslog hon att jag kunde läsa kvällskurs här på Folkuniversitetet och sedan göra en prövning i kinesiska hos Xiao (läraren i kinesiska på Ljunkan) när jag känner mig redo. Dessutom ska vi, om hon går med på det förstås, prata lite och jag ska vara med på hennes fredagslektioner ibland så att jag lär mig snabbare. Och det känns bara jätteskönt och kul och förväntasnfullt. Jag har verkligen längtat efter det fär och jag hoppas att det blir som jag vill.
Jag fick hem en lärobok idag dessutom och jag har suttit och läst i den hela dagen i princip. Det kommer bli ansträngande men jag tror också att det kommer bli så fruktansvärt kul.
Jag Längtar...

Naturkunskap istället för matte

Just nu är det NK, fast på schemat står det matte. Jättebra.
Min naturkunskaplärare är dessutom sjuk så vi har fått en jättejobbig uppgift av honom som ska vara klar den här lektionen. Eh... inte kul.
Jag ska leta upp fakta om hur stora utsläpp Danmark gör, vilka utsläpp de gör, om de kommer minska under de närmaste åren och om hur de ställer sig i miljöfrågan.
Och jag känner bara att jag orkar inte. Det finns vissa saker somär roliga att göra, men de uppgifter som vi får när läraren är sjuk är inte en av dem. De är ofta som den ovannämda där vi ska hitta massor med information om något jätteointressant.
Informationen ska vi sen använde i FN-rollspelet på torsdag, det är därför som jag ska ta reda på hur Danmark ställer sig inför frågorna eftersom Miljön kommer tas upp. Men jag hoppas att min trea har tagit reda på det åt oss^^. Det är jätteelakt och jag vet det men jag rår inte för det. Jag orkar verkligen inte engagera mig.

12 februari 2007

Swimming

Jag svimmade på idrotten idag.
Utan någon riktigt bra förklaring.
Jag åt frukost i morse, och jag åt lunch. Och det har inte varit så pass varmt så jag varit tvungen att dricka massor idag.
Men en anledning kan vara att jag tar i för hårt när jag tränar. För jag ger gärnet hela tiden, och eftersom jag fortfarande inte lärt mig att jag slutat spela handboll så går inte det. Så är det.
Så jag svimmade. Och det var inte kul alls, eftersom jag inte fick vara med på resten av lektionen då. Och vi körde Yoga. Fan.

11 februari 2007

Wrong!

Det här med att sätta upp egna begränsningar när det gäller saker funkar inte för mig.
Jag har aldrig riktigt tyckt om när det är för stor åldersskillnad mellan två personer när de är tillsammans, och jag har satt en sorts gräns vid två år äldre, i alla fall tills jag fyller 20.
Jag har bara haft två seriösa förhållanden i hela mitt liv, och båda har varit 4 år äldre än mig. Joel är 21, jag fyller 17. Och Jocke var 18 när jag var 14.
Det är inte två år mellan oss. Inte alls. Så jag får nog lägga ner det.
Fast igår blev jag mörkrädd och kände att nu får jag skärpa mig.
Vi var hos ett par kompisar och tittade på melodifestivalen.
De har en son.
Så långt är allt lugnt. Och jag kollade in honom lite och kom på mig själv med att tycka att han var attraktiv.
Där gick allting fel.
Dels så är jag i ett seriöst förhållande nu, fast jag kan ju ändå kolla på andra. Min Pojkvän™ bryr sig faktiskt inte om det.
Det som är problemet är att han är 12. Det är fyra år! Åt fel håll! Jag blev mörkrädd. Jag ville verkligen inte tänka på honom på det sättet, sen att han inte beter sig som om han skulle vara 12 är en annan sak. Han är mer mogen än de flesta killar i min klass.
Men att jag ens överväger det! Jag ska inte ens kunna se på honom på det sättet. Han är fortfarande ett barn ju!
Som sagt, jag blev mörkrädd.

Upprepning

Jag överanvände ordet skönt i det förra inlägget.
Det är inte bra.
Jag försöker att upprepa mig så lite som möjligt när jag skriver, men då gick det tydligen inte.
Stå ut.

Fan Emma, varför går du inte alltid utan smink för? Du är assnygg då

Jag söker bekräftelse hela tiden.
Och det är både jobbigt och skönt.
Det är ju alltid trevligt att få komplimanger men om man vet att det är på grund av att man sökt dem så är det inte riktigt lika kul.
Så därför var det jätteskönt idag när jag var hos A och han plötsligt gav mig en komplimang från ingenstans. Jag blev så paff så jag visste knappt vad jag skulle svara.
För anledningen till att jag fick den var för att hunnit göra mig i ordning eftersom vi ändrade tiden när jag skulle komma. Så den var verkligen helt out of the blue.
Så den tog helt rätt.
Och det var jätteskönt.

Jag skulle ha pluggat... det blev inte så. Istället stressade jag upp mig massor

Jag har lekt med A idag.
Det har varit jättenice. Han har spelat gitarr för mig:)
Nästan hela dagen.
Han är så fruktansvärt duktig, och det är så lätt att bara lyssna liksom.
Sen bad han mig skriva text till en låt han skrivit och det blev lite svårare. Jag HATAR att ha skrivkramp! Det är verkligen det värsta jag vet, och igår kändes det som jag kom igång lite, fick ihop några meningar om ingenting, bara lite poetiskt dravel. Men det hjälpte inte, idag var det lika mycket stopp igen. Det är en sak att blogga, en annan att skriva nåt som verkligen betyder nåt.
Men för att återgå till att jag var hos A idag. Förutom att han spelade för mig, så har vi snackat minnen, det blir rätt mycket sånt om man har känt varandra sen man gick i lekis. Och dessutom gått på samma dagis, fast på olika avdelningar.
Han är så snäll.
Fast han har retats också. Typ hela tiden.
Vi körde bilrace på hans playstation och jag förlorade med rätt så stor marginal. Varenda gång^^

10 februari 2007

Yesterdays news

Igår var jättekul.
Och filmen var jättebra dessutom.
Först åkte vi hem till J och tittade på Mark Watson, skrattade och åt kladdkaka (efter att vi varit iväg och köpt mjölk). Den var tydligen god:) Kladdkakan alltså. Eller mjölken var nog god den också.
Sedan blev det Simpsons. Och efter det blev jag masserad. Och det var så jätteskönt. Tyvärr så hade jag ingen träningsvärk igår efter simningen i torsdags, vilket gjorde mig lite sur, den kom nämligen idag istället, mendet är skönt med massage ändå. Och dessutom så har jag nu två blåmärken, ett på vardera höft, efter igår. Vilket visserligen inte gör så mycket, jag tycker ju om blåmärken. Man blir nog lite hjärnskadad efter att ha varit målvakt i handboll, smärta är skönt:) när den har med träning att göra.
Efter det åkte vi i alla fall tillbaka in till Linköping och gick och åt. Jag tog en liten kebabtallrik och J tog en pizza. Det var faktiskt gott, och pizzerian vi åt på var dessutom jättemysig. När vi ätit upp satt vi och pratade ett tag innan vi var tvugna att skynda oss för att hinna hämta ut våra biobiljetter.
Som sagt, filmen var bra. Kanske inte så mycket mer. Det var en jättelovande början mendet sättet den slutade på är det värsta slut jag vet. Även om det är som J sa, de lyckades göra det på ett väldigt snyggt sätt.
Efter filmen så var kvällen slut. J följde mig till tåget och sen när jag kom hem satt jag och mamma och kollade på Sveriges, enligt folket, sexigaste man. Och man kan faktiskt hålla med. Magnus Betnér är faktiskt snygg. (Vad jag än har sagt längre ner!) Det var nämligen repris från i onsdags av Stockholm Live, och sen gick vi i princip och la oss. Jag loggade in på MSN snabbt bara för att berätta för J att jag hade kommit hem säkert, och han skickade lite Tom Waits innan jag gick och la mig.

Jag har föresten världens snällaste storebror. Det måste vara så, de kanske är snällare om de inte är ens syskon på riktigt? Jag kände mig lite nere förra torsdagen på grund av många olika anledningar, och därför hade han köpt en för tidig födelsedagspresent till mig. Filmen Bilar!
Det tyckte jag var väldigt gulligt, även om det gör att jag ligger typ 400kr back när det gäller hur mycket han har slängt ut på mig kontra hur mycket jag har slängt ut på honom.
Jobbigt... Men väldigt snällt:)

Lyckokänslor

Jag
Har
Skrivit
Klart
Naturkunskapen.

Åh vad lycklig jag är. Nu äntligen så kan jag andas ut lite, för det enda som jag har kvar nu är svenskanovellen som jag ska skriva och som ska handla om Pompeji. och den har jag börjat med. Jag har inte kommit någonstans. Jag har bara skrivit ner lite ord, bildat poetiska meningar. Det vanliga stuntet. Men jag har i alla fall börjat, så nu ska jag lyssna på lite Tom Waits.
Det har jag förtjänat.
Sedan ska jag sätta på mig kläder, göra mig lite respektabel.
Sen är det dags att ta i med hårdhandskarna.
Måste. Få. Ihop. En. Mindmap...
Idag.

09 februari 2007

Fösta gången jag försovit mig till skolan - OCH DEN ENDA DAGEN JAG INTE BORDE STANNA HEMMA

Jag försov mig i morse.
Vaknade fem över nio och visste att jag skulle aldrig hinna tills dess att första lektionen var slut så jag struntade i att gå upp. Det var nämligen bara den som jag kände mig tvingad att gå på, den andra lekionen som vi har idag hade jag ändå helst sluppit så då tänkte jag inte tvinga mig till skolan för den.
Så istället somnade jag om.
Skönt.
Den första lektionen skulle vi skriva ett historiaprov, det enda provet som vi har ungefär på min skola, och så missar jag den! Jag försover mig aldrig för mamma väcker mig varje morgon, men den här dagen var hon tvungen att åka in tidigare så jag fick vakna helt själv.
Inte en bra idé...
Jag ska in till stan senare i eftermiddag för jag ska träffa J, vi ska gå på bio ikväll, ska se Departed. Vi skulle egentligen ha gått förra veckan men då var jag fortfarande sjuk.
Så jag hde tänkt att försöka vara inne i stan till ett ungefär.
Så fram till dess tänker jag titta på förhäxad:)

08 februari 2007

Det svider i ögonen.

Jag hade tänkt att skriva klart naturkunskapen idag så att den var ur världen men det blir absolut inte så.
Istället så tänker jag, efter att jag skrivit klart det här inlägget, stänga av datorn, plocka ur linserna och sedan lägga mig ner och blunda.
Jag tror att jag har fått clor i ögonen, under linserna. Det svider i alla fall något kopiöst, så inget mer datasittande idag för min del. Mer än möjligen ikväll när jag måste logga in på msn för att prata med J om imorgon.
Något vi lika gärna kan ta över telefon.

Simning

Jag har ÄNTLIGEN gjort någon form av träning!
Jag lånade mamms simkort idag och gick och simmade, och jag var helt slut efteråt.
Den sortens trötthet som man mår bra av.
Jag simmade 1 km.
Och jag kände mig väldigt stolt över mig själv efteråt. Jag har länge, länge varit emot simning. För dels får jag ont i mitt högerknä eftersom jag gör sneda bentag, men också så kan jag inte använda benen fullt ut när jag simmar så istället tröttar jag ihjäl mina armar.
Men det gick bra idag, det var inte så att jag plötsligt lärde mig hur jag skulle använda benen fullt ut, men jag kände att det var inga problem att simma. Jag har lite ont i knät nu men då var det inga problem, och dessutom är jag sjukt trött och har lite ont i huvudet eftersom jag fick någon form av syrebrist dit när jag inte andades normalt medan jag simmade. Men rent simmässigt var det underbart.
Simning kan jag tänka mig att fortsätta med. Det var kul, och det var avslappnande hela tiden, trots att jag bestämde mig de sista 250 meterna att sluta använda benen över huvudtaget, och bara kämpade med armarna. Det var sjukt jobbigt, men jag visste att jag skulle vara nöjd med mig själv efteråt.
Och det är jag:)

07 februari 2007

Sur mest tydligen. Jaha...

Jag har varit naiv.

Har en kompis, hon pratar rätt så mycket skit.
Hela tiden.
Igår fick jag reda på att hon sagt att hon egentligen inte tyckte om mig, jag är ju snäll och så men jag är tydligen sur mest hela tiden.
Okej?
Idag fick jag det dessutom bekräftat.
Att jag är sur menar jag.
En helt annan källa hade också tyckt samma sak.

Alltså visst, jag trodde inte att alla tyckte om mig, så naiv har jag inte varit, men jag trodde verkligen inte att folk snackade skit bakom min rygg. Även om jag borde ha sett det.
Jag får väl skylla lite på att jag tror det bästa om folk, och eftersom jag (oftast) inte snackar skit om andra, så tror jag inte heller att andra snackar skit om mig.
Men jag har inte tyckt att jag är sur. Jag kan visserligen känna att det kan vara befogat då jag någon gång kan ha varit lite kort i tonen åt dem. Men sur mest hela tiden? Det var som min kompis sa (inte en av de som har sagt dumma saker om mig), du kanske är sur ibland, men verkligen inte mer än någon annan!
Men sen får de ju skylla sig lite själva, att snacka skit Om Mig med Mina Kompisar är kanske inte den bästa idén ni har kommit fram med?
Kanske inte nej...

Bloggsensur.

Om man inte skriver om vissa saker i bloggen, så kan man inte heller ta med saker senare som har med grundstoryn att göra.
Idag hade jag tänkt att skriva att Malini blev lite sur på mig. Tills jag kom på att jag hade inte nämnt anledningen till det tidigare, och eftersom det hände för en vecka sen så känns det lite sent att dra upp det nu.
Så istället fick jag bligga om någonting annat.
Vädret.
Det har varit sjukt kallt idag. Men åh vad skönt det känns! Vad glad jag är för att det äntligen, verkligen äntligen, är vinter!
:D

Jag missade att fira Samernas nationaldag, men att den 12 december är Kenyas nationaldag, det kommer aldrig försvinna.

Tvåornas gestaltning igår tog sig ända in i corren!
Coolt.
Fast det är ju lite frustrerande att de har skrivit Folkunga, istället för Folkuniversitetet.
Nu får ju de all credit för det vi gjort!
Eller kanske inte jag, men tvåorna...
Läs om det här, men som sagt, det ska vara FolkunIVERSITETET och inte FolkunGA!
En lite notis sådär.

FN - Danmark - Danmark är emot kärnvapen men ändå stödjer de USA...?

Förmiddagen idag var rätt så soft.
På min skola så har vi varje år något som heter FNrollspel där vi under en hel dag ska låtsas att vi är ett FN land och sen ska vi försöka få olika förslag att gå igenom.
(Ska jag vara ärlig, så är jag inte riktigt insatt. Alls. Det här är första året för mig liksom^^)
Så förmiddagen idag har varit ett sorts intro för det. Vi har till exempel fått välja olika länder som vi vill representera, jag sa att jag ville vara Danmark. Det kändes litet och bra. Ingen skulle vilja bry sig om mig. Jag är tillsammans med en trea i alla fall som verkar jättesnäll.
Så förmiddagen idag gick åt till att dels sätta in oss ettor i vad FN-rollspelet kommer gå ut på, och vad syftet med det är, och sedan hitta fakta om det landet, och vad de står för, som man valde.
Danmark är för att det ska vara fred, men ändå sänder de trupper till Irak. De är emot kärnkraft men ändå stödjer de USA, de handlar mest med Storbritannien, Sverige och Tyskland, och det känns som om det är ett litet struntland som ingen kommer bry sig om.
Det känns som en bra början, med tanke på att jag ska göra det här två år till.
Jag fattar inte de ettor som väljer att ta ett land själv, eller ens gå ihop två och två. Jag vill ha lite erfarenhet innan jag kan tänka mig att stå på egna ben.
Det är starkt gjort.
Men jag skulle aldrig våga.

Jag klarar inte av mig själv!

Det skulle ha blivit en kväll med plugg.

Jag känner att jag obcessar just nu, eller har gjort det den senaste veckan. Det har BARA varit snack om plugg känner jag. Eller avsaknaden av plugg.
Men jag har faktiskt skrivit idag! Jag har fått ihop en halv sida av de två som jag ska skriva, men den kommer inte bli klar till ikväll... Tyvärr.
För istället för att plugga, har jag suttit framför TVn. Först förhäxad (syster har fixat 7de säsongen^^), sedan Stockholm Live (Magnus Betnér är bara så fruktansvärt underbart BRA!) och nu är Entorage tillbaka!
Aldrig i livet att jag tänker skriva om jordbävningar nu!
Entorage är så mycket, mycket trevligare...
Och sen kanske lite YouTube? Magnus Betnér kanske? (Hur kunde han bli Sverges sexigaste man? Visst, han är cool. Men snygg är han inte...)
Underbar pluggkväll. Jag fick verkligen så mycket gjort!
Inte.

"Friluftsdagar på FU är sällan roliga" /Sandra

Mysfika med M idag. Det var skönt. Varm choklad med grädde och en muffins med dajm till det. Jättegott:)
Det var dessutom precis vad jag behövde efter att ha varit ute hela eftermiddagen och frusit häcken av mig. Vi har nämligen haft friluftsdag hela eftermiddagen och då har vi sysslat med olika "roliga" aktiviteter. Bland annat grupp-pulkaåkning, vi var indelade i lag och hela laget skulle åka nerför backen Tillsammans. Sen var det snölyktebyggning, när man stod på en kulle och byggde en snölykta, av snö som man kastat upp i påsar nerifrån kullens fot. Och även människocurling var med på schemat. Som sagt, mer eller mindre roliga aktiviteter. Och om man inte hade några vantar, eller långkalsonger, eller halsduk, eller mössa, då var det mindre roligt. Jag kunde inte röra på fingrarna när vi var klara på grund av att de var för genomfrusna, och då hade jag ändå fått låna en treas vantar halva tiden.
Men ändå, trots allt överstående så sög inte eftermiddagen helt. Trots att jag och Malini inte riktigt visste vart vi skulle och kom försent. För det var ändå en rolig grupp jag hamnade i. Och det gör fruktansvärt mycket.

06 februari 2007

Ny musik, bra musik - precis vad jag behövde

Sitter inne på msn, trots att jag portförbjudit mig själv därifrån, och pratar med två av de få personer som jag inte måste anstränga mig för att prata med.

Av någon konstig anledning är de pojkar...
I alla fall, ville bara säga att jag har en ny kärlek.
A skickade en musikfil till mig, eller två faktiskt, och det är det jag har lyssnat på hela kvällen, sedan jag bestämde mig för att jag pluggat klart.
Aguson heter artisten. Låter som Winnerbäck om jag ska vara ärlig. Kanske därför jag gillar det.
Det har gjort mig på bättre humör.
Mycket bättre humör.
Tack grabben:)
Ladda hem och lyssna här

Dagens stora dilemma

Jag har inte den blekaste aning om vad jag ska ge pojkvännen i födelsedagspresent.
Och det är frustrerande.
Mycket frustrerande.
Jag har inte haft en pojkvän som jag ska köpa present till sen jag gick i typ trean tror jag.
Han fick ett påskägg och en söt liten blomma.
Är det något man kan ge till sin pojkvän när de fyller 21 lika gärna som när de fyllde 10?
Särskillt om han fyller i februari?

En bild säger mer än tusen ord - ett svartvitt foto säger mer än ett i färg

Jag är helt såld på svartvita foton. Det känns som om hela bilden får en annan ton så fort den är svartvit, den känns mer mystisk, den känns mer sofistikerad.
Och det har ingen betydelse om det är personbilder eller landskapsvyer. Bara de är svartvita så blir allting mycket finare.


Ta den här bilden som ett exempel. Den är tagen efter jordbävningen i San Francisco 1906 (ser ni, jag gör faktiskt skolarbete fortfarande! Även om jag redan hade den där bilden på datorn innan...) och den har en känsla som jag inte tycker att färgbilder får fram. Det känns mer ögonblick än vad en färgbild skulle göra.

Eller ta den här bilden. Den föreställer min morfar och mormor efter deras bröllop 1956. För mig har den allt. Och jag använder till och med den som skrivbrodsunderlägg på datorn. Jag älskar den. Det hade inte varit samma sak om den vore i färg. Jag skulle inte få samma kårar efter ryggraden om den inte varit svartvit.

Båda dessa bilder betyder mycket för mig (den övre lite mindre eftersom den undre är mer personlig) men de hade inte gjort någon inverkan alls,
om de inte vore svartvita.

Lite kuriosa såhär prt2

Visste ni att Sveriges energiförbrukning 1989 var lika stor som en katastrofal jordbävning? Det var den och även om jag inte riktigt förstår sambandet, hur energiförbrukningen och utslag på Richterskalan hänger ihop, så tycker jag det är lite coolt.
Det är det andra inlägget som jag inte skulle göra idag.

Lite kusiosa såhär

Visste ni att ingen del av havsbottnen är äldre än 220 miljoner år? Det är den inte, all oceanisk litosfär äldre än ca 220 miljoner år slukats i subduktionszonerna (och den informationen säger mig inte ett dugg. Den förstod jag inte). Men det är ju lite coolt att den havsbotten som finns idag har inte funnits i mer än 220 miljoner år, och vissa delar är inte ens så gamla.
Groovy.
Det är sån information som jag tar åt mig när jag egentligen borde rikta in mig på jordbävningar. Jag har ikväll och imorgon på mig. Arbetet ska vara inne senast imorgon. Vilket betyder att jag kan lämna in det mitt i natten om jag vill.
Men nu känner jag mig lite motiverad i alla fall. Jag har information som jag känner att "JA! Det här kan jag tänka mig att forska om."
Finally känner jag.

Jag och Tin - The snowlovers^^

Jag är glad:)
Jag har hittat en person till som älskar snö!
När vi gick tillbaka till skolan efter teatern så sa Tin att hon också älskade snö. Då blev jag jätteglad.
Hon är den första som jag hört den här vintern som inte klankat ner på att det är snö. Förutom mig själv förstås, som har försvarat vintern enda sedan snön kom!
Men nu är vi två:)

Messenger

Jag är lite sur nu. Inte enbart för det som Em berättade när vi gick mellan skolan och Glodenteatern, även om det helt klart är en bidragande orsak, utan mest för att jag hatar MSN.
Finns det något kallare sätt att kommunicera på?
Jag tycker inte om MSN, eftersom det oftast känns som om jag är den som måste hålla samtalet vid liv när jag pratar med folk där. För de förstår inte att man inte kan svara "ok" "mm" "hehe/haha/hihi" eller en smily och sen inte fortsätta prata. Skulle de göra så i verkliga livet? Säga mm och sen vänta på att den andra ska börja prata? Jag tror inte det. Men på MSN så är det tydligen tillåtet.
Jag HATAR personer som gör så, och det skulle aldrig falla mig in att göra så själv.
Svarar jag okej på någonting, så skriver jag för det första aldrig bara OK utan då skriver jag ut hela ordet och för det andra så börjar jag skriva någonting mer, en följdfråga eller inleder ett nytt ämne, samma sak om jag "skrattar" eller skickar en smily. Man kan inte bara göra det utan att skriva något annat efter, konversationen DÖR nämligen. Dessutom, att skriva "mm" är bland det mest irriterande som man kan göra för det visar bara att man bryr sig inte ett skit, och jag skriver aldrig "mm", håller jag med skriver jag "ja" eller va fan som helst.
Men inte "mm".

Jag vet att jag troligen är mer uppretad idag än annars, men om jag frågar "Är det säkert" för att jag vill få klartecken att den andre inte bara säger så, så vill inte jag ha ett "mm" till svar.
Oj vad intresserad du är i vår konversation!
Jag lägger ner.

Plötsligt...

Jag hade tänkt att gå runt inne i Linköping och ta lite vinterbilder idag, för jag var på ett enormt fotograferingshumör när jag gick upp imorse. Men när dagen var över hade jag ingen lust kvar längre.
Och det var inte för att skolan i sig var tråkig, eller jobbig, utan det var för någonting Em berättade för mig om en annan kompis.
Plötsligt kändes inte dagen lika givande längre.
Plötsligt funderade jag inte längre på vart jag skulle kunna hitta bästa motivet för mina bilder.
Plötsligt var det enda jag kunde tänka på hur jag skulle tackla den information som jag fick.